Herr talman! Jag kan konstatera att statsrådet uppehåller sig vid vad som har gjorts eller inte av tidigare regeringar, trots att statsrådets egen alliansregering var den regering som implementerade artskyddsförordningen i svensk lag utan att då göra några ändringar.

Men det är historia. Låt oss i stället uppehålla oss vid vad som kan göras nu. Vi tycks vilja få bukt med problemet, och då är det bättre att se framåt. Jag önskar svar på den tidigare frågan: När kan vi förvänta oss resultat?

Precis som jag skrev i min interpellation berörs många skogsägare av dessa frågor. Jag kommer själv från Norrland, och uppe hos oss hänger skogsbruket nära ihop med jordbruket. Här är skogens värde viktigt vid generationsskiften och för att våra jordbruk ska fortsätta att drivas framåt. Precis som ledamoten Thand Ringqvist var inne på ser vi nu markägare som länge och långsiktigt planerat för generationsskiften, och för att klara det vill man avverka den skog man har skött länge och väl för detta ändamål. Kan man inte avverka sin skog eller få rimlig ersättning för den riskerar vi att även se nedlagda jordbruk. Det är förödande för livsmedelsförsörjning, beredskap och den biologiska mångfalden om vi förlorar de betande mularna som vi i norr behöver fler av, inte färre.

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket redovisade nyligen två regeringsuppdrag kring artskydd. Det ena handlar om nya riktlinjer för hur artskyddsbestämmelserna ska tillämpas och tolkas, och det andra handlar om förebyggande strategier för att artskyddsförbuden inte ska aktualiseras. Det finns en hel del bra förslag i redovisningen och även flera förslag för regeringen att ta vidare. Som situationen ser ut i dag är detta mycket resurskrävande för både myndigheter och markägare.

Jag vill samtidigt höja ett litet varningens finger, eftersom det finns en gräns för vad man kan kräva av en mindre privat skogsägare. Samma ansvariga myndigheter meddelade i oktober sin tolkning av den dom från Högsta domstolen som handlar om huruvida en skogsägare ska ha rätt till ersättning vid artskyddsförbud. Det myndigheterna har kommit fram till vid tolkningen är att markägare normalt inte har rätt till ersättning för artskyddsintrång. Rättsutvecklingen, de nya riktlinjerna från myndigheterna och tolkningen av domen har nu fört oss till en punkt där artskyddsbestämmelserna och även närliggande regelverk måste ses över. Även Skogsstyrelsen behöver förstärkta resurser för att hantera detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågorna är också många gällande regeringens aviserade nya skogsutredning. Vi har nu under ett års tid hört att den ska tillsättas, men än har vi inte sett skymten av den. Är det tänkt att frågorna kring artskyddet ska hanteras i utredningen? Varför är då inte landsbygdsminister Peter Kullgren här i dag och besvarar våra frågor? Jag förstår uppdelningen, men just för att dessa frågor berör skogen är det viktigt.

Det är inte rimligt att små skogsägare ska dras in i långa, krångliga och dyra rättsprocesser för sina avverkningsanmälningar. Artskyddsfrågan måste hanteras nu, och vad som gäller för ersättning för skogsägare som nekas avverkning behöver styras upp. Och det är vi politiker som måste ta ansvar så att lagstiftningen fungerar.