Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Skälet till att jag som vice ordförande för näringsutskottet interpellerar om artskydd och skogar är att jord- och skogsbrukspolitik också är näringspolitik. Generationsskiften är en mycket viktig del av alla typer av familjeföretagande, och äganderätten är helt central för att driva företag. Men det är också för att frågan om vem som ska ha rätt att bestämma över mitt företag, mina investeringar och mitt sparande manifesteras så sorgligt tydligt hos familjen Hyttsten i Konäs i nordvästra Jämtland, den bygd som är min uppväxt och i dag mitt deltidsboende.

Jag var hemma hos familjen i Konäs för några veckor sedan. Över kaffe och våfflor diskuterade vi hela förmiddagen varför det har blivit som det har blivit. Familjen ville avverka en tredjedel av sin skog för att kunna genomföra generationsskiftet så att yngsta dottern kan driva vidare gården med mjölkkor. Pappa Kurt berättade att det finns en massa iakttagelser av märken av ringhack från en tretåig hackspett. Man har alltså inte sett någon hackspett över huvud taget utan bara hittat märken och bohål i ett träd. Det går heller inte att säga när hackspetten har varit där eller ens om det verkligen är märken från den här hackspetten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu är det 40 eller kanske till och med 60 hektar som inte får avverkas. Hela Gamla stan är som jämförelse 36 hektar. Det är enorma ägor som i dag inte får röras.

Ingen kan dock bättre än en av döttrarna, Lia Hyttsten, berätta hur det känns när staten kommer med helt orimliga krav. Jag har fått lov att låna några rader från inledningen och avslutningen på ett tal som hon höll för några veckor sedan på Torsta utanför Östersund:

Mina föräldrars livsverk ska offras för att det finns spår av en hackspett i deras skog. Mina föräldrars hårt inarbetade kapital ska brinna inne. Kanske värmer det en stund, men när ängsblommorna försvinner då inga kor längre betar där om somrarna, när humlor och bin inte längre kan hämta nektar där ute på ängarna eftersom det bara växer sly - är det fortfarande varmt då?

Vad är det för samhällen som offrar på altaret? Ett samhälle där respekten för andra människors livsverk lättvindigt bortses ifrån. Mina föräldrar har ägnat ett helt yrkesliv åt att bygga upp sin gård. De har ständigt mättat mun efter matsäck. Aldrig lyxkonsumerat. Jobbat vilosöndag och julafton i 42 år.

Förra helgen blev fyra personer vittne till ett mirakel i Konäs. Längs lägdkanten gick en fågel som inte kan förväxlas med någon annan. Den trivs i fuktig åkermark och är klassad som nationellt utdöd - en härfågel.

Låt oss ta detta med oss. Ett mirakel kan ske, för vi kan inte nog understryka vikten av att få avverka vår skog. Allt annat är en stor katastrof som kommer att ge eko långt in i framtiden. Inte bara monetärt utan också för härfågeln, för den trivs i ett ekosystem som finns där mular betar.

Herr talman! Regeringen och statsrådet kan givetvis inte ingripa i en enskild fråga. Men om statsrådet liksom jag tycker att det här verkar helt orimligt, vad kan regeringen göra för att den här typen av statliga övergrepp inte ska hända igen?