Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag vill betona vikten av att fasa ut PFAS, men jag menar att det måste ske med mycket större hänsyn till industrins möjligheter och utmaningar. PFAS är nämligen en väldigt stor grupp kemikalier med alltifrån små molekyler till stora polymerer.

Jag håller helt med ministern om att allt PFAS som inte visat sig vara nödvändigt ska fasas ut, med undantag för där alternativ saknas. Men det här får inte ske alltför hastigt. Om det sker på ett bra och rimligt sätt med bra tidsperspektiv är jag övertygad om att den här lagstiftningen kan bidra till att gynna såväl miljö och hälsa som samhälle.

PFAS har som bekant använts i allt från skidvalla till brandskum, vilket har lett till att det kommit ut i dricksvatten. Till exempel har Ronneby haft väldigt höga halter av PFAS. PFAS är en av de mest stabila föreningar som vi människor skapat, och ingen vill egentligen ha PFAS. Jag vet att ministern förstår att PFAS inte används för nöjes skull utan fyller en funktion. Fluor är nämligen ett unikt grundämne. Det har väldigt stor elektronegativitet, vilket bidrar till dess egenskaper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag är begränsningsförslaget utformat som ett generellt förbud med vissa tidsbegränsade undantag, vilket är bra. Men vi måste ta större hänsyn till att det är ett enormt omfattande arbete att identifiera alla kritiska användningsområden. Det rör sig om ungefär 10 000 kemiska föreningar. I dag vet vi inte var vi har alla de föreningarna.

PFAS påträffas ofta inom industrianläggningar i form av fluorpolymerer, vilket innebär att de är kovalent bundna i långa kolkedjor. Risken att de ska komma ut i miljön är därmed väldigt liten. De som används i dag utgör därför ingen eller väldigt liten risk för arbetare och operatörer, enligt vad som anses.

Många industrier och anläggningar som i dag använder PFAS opererar ofta under väldigt högt tryck, höga temperaturer och höga eller låga pH-värden. Detta ställer väldigt höga krav på rör, tätningar, slangar, pumpar och så vidare. Där PFAS i dag används ställs ofta också väldigt höga krav på riskutredningar vid drift och förändringar.

Här finns en intressekonflikt om vi vill ta fram teknik för att minska utsläppen av koldioxid för att bidra till den gröna omställningen och minska andra utsläpp samt även ur ett beredskaps, försvars- och försörjningsperspektiv. I dag bygger du inte en bil, en lastbil eller ett flygplan utan PFAS. PFAS används också vid elektrolys för att ta fram vätgas och kemikalier för vattenrening samt inte minst inom läkemedelsindustrin, vilket jag tänkte komma tillbaka till i mitt andra anförande.

Hur ser ministern på den akuta risken för samhället i samband med detta stora arbete? Hur vill ministern säkerställa att politiken tar sitt ansvar för att detta görs på rätt sätt?