Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att tacka Serkan Köse för att han tar upp en viktig diskussion om unga med funktionsnedsättning och deras ofta ganska krångliga position på arbetsmarknaden.

Man skulle kunna säga att unga med funktionsnedsättning är en dubbelt missgynnad grupp på arbetsmarknaden. För det första är man ung, med alla de utmaningar som det för med sig när det gäller att komma in på arbetsmarknaden. Det är i statistiken tydligt att unga över tid ständigt ligger på en betydligt högre arbetslöshetsnivå än befolkningen i övrigt. Det finns givetvis rimliga förklaringar till delar av gapet mellan unga och befolkningen i övrigt, men det går ändå att säga att unga är strukturellt missgynnade.

För det andra är man dubbelt missgynnad just om man har en funktionsnedsättning. Generellt sett kan man säga att unga med en eller flera funktionsnedsättningar möter särskilda utmaningar på arbetsmarknaden. Det kan handla om bristande tillgänglighet, diskriminering eller fördomar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som min partikollega beskrev är det bara lite drygt hälften av alla unga med funktionsnedsättning som har ett förvärvsarbete. Att inte ha ett arbete och en försörjning är något som riskerar att placera dessa ungdomar i ett långvarigt utanförskap, med alla konsekvenser det för med sig. Det är djupt skadligt för samhället i stort men också för den enskilda individen. Det är inte värdigt vårt moderna samhälle.

När vi så tydligt kan peka på en grupp som är uppenbart dubbelt missgynnad är det vårt gemensamma samhälles ansvar att se till att få en förändring till stånd. Arbetsförmedlingen är en helt central myndighet i det arbetet. Där har man många av de verktyg som krävs för att stödja dessa människor i deras väg ut i arbetslivet.

Fru talman! Min partikollega ställde i sin interpellation en fråga till statsrådet. Bland annat undrar han vilka åtgärder statsrådet kan vidta för att förbättra möjligheten för Arbetsförmedlingen att stödja dessa människor med funktionsnedsättning. I statsrådets svar på frågan är det en del jag kan hålla med om. Statsrådet nämner ändamålsenliga insatser, stöd, kapacitet att identifiera funktionsnedsättningar och Arbetsförmedlingens centrala roll i detta arbete.

Fru talman! Detta är bra saker, men det finns ett grundläggande problem: Ord och handling stämmer inte alltid överens. I regeringens budgetproposition för 2024 får Arbetsförmedlingen inte ens i närheten av de anslag myndigheten själv bedömt att man är i behov av för att klara av sitt uppdrag. Samtidigt presenterade statsrådet vid en pressträff senast häromdagen att arbetslösheten är på väg uppåt. Det innebär att myndigheten kommer att göra prioriteringar, och då kan det tänkas att de vi diskuterar i dag prioriteras bort och hamnar mellan stolarna.

Jag vill därför fråga statsrådet hur han vill se till att Arbetsförmedlingen på riktigt har möjlighet att lägga fokus på de individer som vi diskuterar i dagens debatt, särskilt när den budget som myndigheten får inte räcker till.