Fru talman! Ja, som arbetsmarknads- och integrationsminister har jag ansvar för lagstiftningen. Jag har ansvar för vilka förordningar regeringen väljer att ändra utifrån den lagstiftning och grundlag vi har om hur riket ska styras. Av den framgår också att oavsett regering är det myndigheterna som verkställer utifrån budget, instruktioner, regleringsbrev, lagstiftning och förordningar.

Det här är en fråga som har varit mer eller mindre på tapeten under de många förändringar som Arbetsförmedlingen har genomgått genom åren. Jag har ingen annan avsikt än att detta ska fungera så effektivt och bra som möjligt.

Principer om generalitet, likställighet och likabehandling gäller också mellan kommuner i myndighetsutövning och lagstiftning. Man ska vara försiktig med skattebetalarnas pengar, och när kommunerna i större utsträckning vill ha pengar av Arbetsförmedlingen för viktig verksamhet de utför i högre omfattning än vad de just nu upplever är möjligt med de besked Arbetsförmedlingen har gett är det viktigt att denna verksamhet håller hög kvalitet. Vi har tilläggsdirektivet, reformeringen av försörjningsstödet och bidragstaket. Men vi belyser också specifikt frågan om hur vi maximerar skattebetalarnas pengar i den solidariska insatsen för människor som på olika sätt har drabbats av livets olycka. Hur utformar vi bättre hjälpen och stödet till dem för att ge dem kraft att själva orka ta ansvar genom utbildning eller nytt arbete?

Fru talman! Jag är helt säker på att jag kommer att återkomma i denna fråga, inte minst med ledamoten Serkan Köse.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.