Herr talman! Först och främst måste man komma ihåg vad ställningstagandet i generalförsamlingen egentligen handlade om. Det fanns två resolutioner på bordet: Den ena var den som Johan Büser hänvisar till, och den andra hade ett kanadensiskt tillägg som tydligt och klart refererade till Israels rätt att försvara sig och till Hamas som terrororganisation.

Hade det kanadensiska tillägget gått igenom, vilket vi röstade för och vilket EU:s medlemsstater samt Nordens och Baltikums stater röstade för, hade vi inte haft några problem med detta. Men så blev det inte, utan det kanadensiska tillägget föll. Därefter lade vi ned vår röst i den därpå följande omröstningen - i likhet med en majoritet av EU:s medlemsstater och staterna i Norden och Baltikum. Historieskrivningen måste alltså vara rätt.

När det sedan gäller att se till att åstadkomma en utveckling där man kan deeskalera, skapa humanitära pauser och föra in mat och förnödenheter är det regeringens konsekventa hållning i denna fråga. Vi tycker naturligtvis att alla människoliv är precis lika mycket värda, oavsett om de är israeliska eller palestinska.

(Applåder)