Fru talman! Jag har av lätt insedda skäl inte möjlighet att gå in och bedöma varje enskild polisinsats i varje enskilt fall. Jag bör dessutom avhålla mig från det av andra och principiella skäl.

Däremot kan jag på ett övergripande plan säga att polisen har skyldighet att ingripa när människor begår brott. Det är en generell utgångspunkt för polisens verksamhet, och detta är naturligtvis inget undantag. Hur man sedan väljer att hantera det i det konkreta fallet är upp till polisen. Naturligtvis är dock den enda rimliga principiella utgångspunkten att polisen i händelse av pågående brottsverksamhet ska ingripa och avbryta den brottsliga verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller utfallet noterar jag att det på senare tid kommit en dom som inte var fällande i något enskilt fall. Å andra sidan finns det också väldigt många exempel på fällande domar. Som helhet är mitt intryck att rättsväsendet tar denna brottslighet på stort allvar och tillämpar de lagar och regler som gäller i dag.

Om det finns ett värde i att understryka denna brottslighets allvar - och jag ansluter mig till den uppfattningen - genom att från lagstiftarens sida se till att det finns förutsättningar att få domar som på ett bättre sätt än i dag återspeglar detta allvar är det naturligtvis klokt att, som vi nu gör, se över regelverket för att ge dessa förutsättningar för rättstillämpningen att döma ut ännu mer ingripande straff.

Och som sagt, för att avsluta med det grundackordet: Det motiveras alltså inte bara av de långtgående praktiska konsekvenser och risker som denna brottslighet har utan också av de djupare demokratiska och principiella skälen. Det omgivande samhället ska markera med utomordentligt stor tydlighet när denna typ av brottslighet äger rum.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.