Fru talman! Den påstådda spretigheten i den här diskussionen är nog till inte obetydlig del hänförlig till bristande koherens i framställningen från ledamoten Selin.

Det förhåller sig på det sättet att om vi, som Markus Selin påstår, skulle ha haft den här strategin på plats redan förra hösten, ja, då hade det arbetet behövt bedrivas av den regering som tjänstgjorde fram till den 18 oktober 2022, ungefär kl. 13.00. Därefter fick vi en ny regering, och så snart den regeringen tog plats påbörjades detta arbete.

Att Carl Bildt har fått ett särskilt uppdrag att genomlysa det svenska underrättelsesystemet har en mycket begränsad impact på att ta ett samlat grepp kring cybersäkerhetsfrågorna. Men för protokollet är det på det sättet att utredaren av till exempel det nationella cybersäkerhetscentret tillsattes tidigare.

Vi vill ha en cybersäkerhetsstrategi värd namnet. En av de viktiga frågorna här är att få till en tydlig målvision. För att uppnå detta behöver man ett gott underlag när det gäller hur problembilden ser ut. Det är detta arbete vi just nu befinner oss i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller helt med om att cybersäkerhetsstrategin borde ha funnits på plats långt tidigare. Men man kan inte för den skull hasta fram en strategi så att den inte blir användbar i verkligheten. I den bästa av världar skulle vi också vilja ha en strategi med en tydlig åtgärds- och handlingsplan. Det är också därför som regeringen har som ambition att strukturera strategin på ett annat sätt, det vill säga genom ett regeringsbeslut med en tillhörande bilaga. Den tidigare strategin lades ju fram för riksdagen som en skrivelse, med nackdelen att det blev ett väldigt statiskt dokument. Detta behöver vara mer av ett levande dokument där den handlingsplan som biläggs cyberstrategin också kan förändras i takt med att omvärlden förändras.

Jag skulle vilja säga, för att bredda perspektivet lite, att en av de verkligt stora utmaningarna för till exempel Nationellt cybersäkerhetscenter är att tillgodogöra sig den kompetens och drivkraft som finns i näringslivet. Det handlar alltså inte bara om att kommunicera lägesbild och att vara med och avhjälpa sårbarheter, utan det handlar också om en offentlig-privat samverkan där det offentliga genom sin representation i centret också kan få hjälp av det privata näringslivet med att ta detta helhetsgrepp kring cybersäkerhetsfrågorna. Det är en av de saker som den särskilda utredare som nu tittar på denna centrumbildning har att genomlysa.

Ett av problemen med Nationellt cybersäkerhetscenter är att det har saknats tydlig ledning och styrning. Detta vill vi nu försöka komma till rätta med genom att - vilket vi beskriver i den debattartikel som Markus Selin refererar till - ge centret en ledning genom ett särskilt huvudmannaskap. Hur detta exakt ska se ut är en av de saker som den särskilda utredaren nu tittar på.