Fru talman! Jag har lite svårt att veta exakt var jag ska börja. Det pratades om retoriska poänger, och samtidigt väljer statsrådet att lägga dimridåer där han pratar om saker som inte hör till.

Vi är här för att prata principfrågan. Det civila försvaret är en del i det totalförsvar som överbefälhavaren i talarstolen här i kammaren sa, för ungefär 25 timmar sedan, måste ha ett fungerande samhälle och en fungerande välfärd. Sedan ska vi separera vad som är statligt, regionalt och kommunalt. Det är statsrådets lösning på resursbristen. Det är ett system, och vi har ett Sverige att försvara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska inte ens gå in på att det var en socialdemokratisk regering som återupptog försvarsuppbyggnaden 2015. Visst - man kan tänka att det är saktfärdigt, och så vidare. Men vi behöver inte skriva om historien, för hur vi än vänder och vrider på den kommer vi att landa i att vi är oense. Det vi har här och nu är ett problem som behöver lösas.

Frågorna från oss alla till statsrådet är enkla: Är Gotland prioriterat? Ska vi prioritera vissa delar av landet annorlunda för att de har andra förutsättningar? Då kan man skjuta till hur många miljoner som helst i per capita-bidrag, men det kommer inte att hjälpa Gotlands specifika situation. Vi säger inte att vi tillskjuter en mängd extramedel - det gör vi förvisso - till vården som kommer att rädda vardagsdriften, men vi funderar över om tiden har gått så långt att statsrådet ser att det behöver prioriteras bland de resurser som finns. Att inte prioritera är också en prioritering.

(Applåder)