Fru talman! Då vänder jag mig emot att statsrådet kallar detta för retoriska figurer. Det är det inte. Vi är på allvar oroliga. Vi vill stärka civilförsvaret därför att vi ser att det finns ett behov av det.

Det vi försöker påpeka i den här interpellationen till statsrådet och i den här debatten är att detta har med varandra att göra, precis som mina kollegor har visat på. Om vi inte ger tillräckliga resurser till exempelvis sjukhusen och de därför inte klarar av det de ska - det är vårdkris i Sverige - innebär det att de inte har resurser att göra det de ska göra för civilförsvaret. Om man använder resurser för att göra det man ska kan det, som Marcus talade om, ta resurser från det andra. Detta hänger ihop. Om man inte får tillräckliga resurser för att klara välfärden, till exempel sjukvården, innebär det att det finns risk för att man inte heller klarar vare sig att lösa vårdkrisen eller att göra det som behöver göras för det civila försvaret.

Jag blev inbjuden av min kollega Hanna Westerén att besöka Gotland och var där tidigare i höstas. Det var verkligen lärorikt. Jag har läst alla rapporter och det som finns att läsa om öfaktor som Gotland har tagit fram. Det är väldigt intressant läsning och ett bra underlag för att förstå Gotlands unika situation. Men när man kommer dit och ser med egna ögon är det klart att det gör skillnad. När man är där kan man verkligen känna i kroppen - kanske inte precis som alla gotlänningar gör - och se och förstå att de har större utmaningar än många andra regioner, på ett sätt: Man är en öregion, med alla svårigheter och utmaningar som det innebär.

Man är dessutom säkerhetspolitiskt utsatt, och det ligger ett stort ansvar på oss att hantera detta tillsammans med Gotland - att stärka det militära men också det civila försvaret. Det betyder något särskilt när det handlar om Gotland. Därför behöver vi förbereda oss; det är detta frågan gäller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker inte riktigt att vi har fått svar från statsrådet. Statsrådet hänvisar till de miljoner som man ändå har lagt på att öka civilförsvaret. Men vår poäng är att det spelar roll om man inte finansierar regionerna tillräckligt, och där gör Socialdemokraterna annorlunda. Vi finansierar regionerna med dubbelt så mycket, och det kommer att påverka; det har med varandra att göra.

Från Försvarsmaktens sida är man kristallklar - det kan vi vara överens om - när det gäller regionernas ansvar för att säkra sjukvårdskapaciteten. Man är också tydlig med att Gotland har en alldeles särskild säkerhetspolitisk utmaning och också ett särskilt säkerhetspolitiskt ansvar.

Jag ställer därför återigen frågan till statsrådet: Anser han att Gotland kan ta detta ansvar? Kan vi vara trygga med det? Eller finns det något annat som statsrådet anser behöver göras för att säkerställa att Gotland kan stå för den säkerhetspolitiska trygghet som Sverige och hela västvärlden behöver?

(Applåder)