Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka glädje över att vi i dag debatterar Gotlands civilförsvar i riksdagens kammare. Tidigare under hösten ställde jag en skriftlig fråga till statsrådet om Gotlands civilförsvar. Jag fick då ungefär samma svar som statsrådet läste upp här nyss. Det är ett svar, fru talman, som sammanfattningsvis går ut på att vi på Gotland ska sitta still i båten och vara glada över vad vi har fått. Jag anser att det är en orimlig hållning, om den regering Bohlin företräder menar allvar med att civilförsvaret ska stärkas. Vi är helt överens om att så ska ske. Men kraven som ställs på Gotland är oacceptabelt höga i en exceptionell tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill vara tydlig. Det är oerhört välkommet att Gotlands geografiska läge uppmärksammas och att även statsrådet använder ett begrepp som öfaktor, liksom att Försvarsmakten på senare år återfinns på Gotland och därtill växer stadigt. Totalförsvaret av Sverige bygger dock på att identifiera sårbarheter och eliminera dem eller åtminstone göra dem mindre. I Gotlands fall ökar sårbarheten i och med pågående sjukvårdskris.

Fru talman! Kostnaderna för att bedriva välfärd i Sveriges enda öregion ökar stadigt. I den del som specifikt rör sjukvården handlar det i dag om 275 miljoner kronor i underfinansiering. Det är helt riktigt att en viss utjämning kommer Gotland till del, som statsrådet säger, men någon fullödig kompensation för öläget är det uppenbarligen inte tal om. Det innebär att gotländsk sjukvård konsekvent är underfinansierad i stora reella tal. Gotland är Sveriges minsta sjukvårdsregion med en alldeles för liten befolkning och stora merkostnader. Därtill har Gotland ett orimligt tungt ansvar i händelse av kris eller krig.

Den här underfinansieringen modell större är ett faktum, fru talman, i samma tid som Försvarsmakten är besvärande tydlig med att ansvaret för att säkra sjukvårdskapacitet vilar tungt på regionerna. Det säger sig självt att ekvationen inte går ihop. Gotland har merkostnader för förlossningsvård och laboratoriekapacitet, men i och med vårt geografiska läge tar vi också höjd för att klara akutsjukvård själva. Att leverera grundtrygghet som vilar i viss överkapacitet brottas gotländsk sjukvård med varje dag. Men det är också en kostnad, en risk och en utmaning som statsrådets regering måste ta på långt större allvar än vad som kan skönjas i statsrådets svar här i dag. All den tid man inte gör det slarvar man med berått mod med det civilförsvar man säger sig vilja bygga upp.

Därför undrar jag: Med vilka resurser menar statsrådet att civilförsvarskapaciteten ska byggas? Känner sig statsrådet trygg med att en strategiskt viktig del av Sverige inte har bättre förutsättningar att bygga gemensam styrka?

(Applåder)