Herr talman! Jag tackar för svaret igen.

Jag skulle vilja säga att rotavdraget skulle kunna vara en mycket bättre arbetsmarknadspolitisk åtgärd om man exempelvis höjde det till 50 procent och riktade in det på klimat- och energieffektiviseringar. Då skulle vi få ut mer samhällsnytta, och det skulle vara bredare - fler skulle kunna nyttja det än de rikaste, som kan nyttja den överskjutande delen på 25 000 som man nu pratar om. Och det hade varit välkommet redan i januari, inte i juli. Det är det som egentligen är den stora kritiken.

Herr talman! Statsrådet verkar ändå inte ta den här situationen på det stora allvar som behövs, tycker jag. Vi pratar om strukturella reformer, och de hjälper föga just nu. Vi kan diskutera vilka strukturella reformer som behövs, men det låter på statsrådet som att problemet kommer att försvinna snart - 2025 nämndes som året då lågkonjunkturen skulle vara över och allt skulle vara klart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr visar siffror från en av de stora bankerna något annat. Mikael Eskilandersson och jag var på samma seminarium, och då såg vi att köpkraften inte är tillbaka förrän 2030. Innan dess lär det inte hända så mycket på bostadsmarknaden med tanke på att det är köpkraften som styr efterfrågan. Händer det ingenting kommer det inte att ske någonting förrän 2030.

Statsrådet sa att han har träffat branschen. Det har vi också gjort - vi har träffat samma bransch som statsrådet efter sommaren. Sju förlorade år, sa en företrädare för ett stort byggbolag som vi socialdemokrater träffade om SD-regeringens bostadspolitik. Sju förlorade år. Flera branschföreträdare nickade instämmande. Det handlar om att man inte ser någon vändning förrän 2030. Det är ganska skrämmande, för det handlar om köpkraften.

Att det finns efterfrågan är det som är det viktigaste innan man kommer igång och bygger. Det finns ingen som bygger bostäder på byggbar mark om det inte finns någon som har råd att efterfråga dem, Mikael Eskilandersson. Du kan ha hela Gärdet till ditt förfogande att bygga på om du skulle vilja, men finns det ingen som har råd att köpa kommer det inte att ske.

I detta allvarliga läge har civilutskottet under våren haft endast en bostadspolitisk proposition från regeringen att behandla, och på regeringens propositionslista för hösten lyser bostadspolitiken med sin frånvaro. Vi ställer in vartannat möte. Att ansvarigt statsråd inte förstår allvaret i den situationen kommer dessutom att leda till att startsträckan blir längre.

Under 90-talet upplevde jag som byggnadsarbetare själv den djupa kris som var då. Jag upplevde den stress som var med arbetslöshet och korta och tillfälliga, otrygga jobb. Det gick ungefär fem år innan jag lyckades få ett fast jobb igen, en tillsvidareanställning i byggbranschen. Många av mina jämngamla kamrater lämnade branschen på grund av att de tappade tron på att de skulle kunna få ett bra jobb igen.

Jag har sett hur lång tid det tar att vända det här, och jag ser hur historien upprepar sig. Då talade man om att bara bostadslånens räntor kommer ned under 10 procent kommer byggbranschen igång igen. Så enkelt var det inte. Vi ser samma onyktra diskussion igen i dag: Bara inflationen går ned kommer räntorna att sjunka.

Men läser vi SVT:s nyhetsapp i dag ser vi att flera experter inom banksektorn säger att svenskarna inte kan räkna med lägre räntor än på ett tag. Det här går också att läsa: "Det är viktigt att inte invaggas i förhoppningen att räntorna kommer gå tillbaka ner till väldigt låga nivåer."

Det krävs en aktiv bostadspolitik. Före sommaren föreslog vi en bostadskommission. Då avfärdades det förslaget, men jag vill återigen fråga statsrådet: Är det inte dags nu för en bostadskommission?