Fru talman! Låt oss först närmare diskutera frågan om den underrättelseberättigade personkretsen, alltså vem som ska ha rätt att bli underrättad om att den blivit föremål för hemliga tvångsmedel. Vi har inga förslag eller några processer igång när det gäller att ändra den kretsen. Utgångspunkten i lagstiftningen är att underrätta den krets som anses vara berörd. Den måste naturligtvis definieras närmare, men det är ändå inte en alldeles restriktiv bedömning av vem som är berörd. Redan i dag är det så att den som berörs av tvångsmedelsanvändning också ska få underrättelse om detta.

Däremot har vi tittat på frågor som är ägnade att ge ett bättre underlag för den enskilde som är berörd att bedöma sin situation. Där kommer ju inte minst de utökade kraven på dokumentation in i bilden. De kom till för att försöka få till stånd en bättre kvalitet och en bättre överblick för den enskilde i samband att man blir underrättad om det här och i efterhand vill se om det varit rim och reson i den användning av tvångsmedel man blivit föremål för. Vi har i våra lagstiftningsärenden understrukit behovet av att få en ännu bättre dokumentation, till gagn för den enskilde.

När det gäller frågan om det berättigade intresset, att det har gått en viss tid och så vidare kan jag absolut instämma i att det finns ett berättigat intresse. Sedan ska det vägas mot de motstående sekretessintressena. Även om det i olika fall kan finnas förundersökningssekretess eller andra sekretessintressen som gör att informationen inte delas med den enskilde får åklagaren inte hålla den för sig själv. I den situationen ska informationen lämnas till Integritetsskyddsmyndigheten för att man ska få till stånd en tillsyn för att garantera transparens och insyn i tvångsmedelsanvändningen rörande enskilda. Den kan utövas av den enskilde själv och/eller av tillsynsmyndigheten.

Det kommer att finnas fall där enskilda människor som gärna hade velat ha information inte får det, därför att det finns motstående intressen som väger tyngre. Samtidigt vill jag understryka att det alltså inte betyder att de fallen förblir ogranskade. De blir förstås genomlysta i samband med den tillsyn som utförs av tillsynsmyndigheten.

Min uppfattning är att vi på det hela taget har en balanserad och väl beprövad ordning. Den inbegriper en långtgående möjlighet för de berörda att få information i efterhand om att de blivit föremål för användning av tvångsmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också säga att när vi nu utvidgar tillämpningsområdet för hemliga tvångsmedel, exempelvis genom att göra det möjligt för polis och åklagare att använda dem preventivt mot de kriminella nätverken, har vi i lagstiftningen lagt in ett slags femårsgräns. Under de fem år som de här reglerna nu ska få gälla ska det också göras en ordentlig utvärdering av användningen i alla dimensioner, inklusive dem som Rasmus Ling i dag tar upp.

Jag vill understryka att jag är öppen för förändringar men gärna vill se hur befintliga regelverk används i praktiken innan vi drar alltför långtgående slutsatser om framtiden.