Herr talman! Har man inget mer att komma med, frågade Eva Lindh. Markus Kallifatides var väl på sätt och vis inne på samma linje. Jag måste fråga: Vad hade egentligen Socialdemokraterna att komma med under sina åtta år?

Det finns en undersökning som HSB lät Sifo göra och som presenterades i mars 2020. Där upplevde nio av tio att regeringen inte hade gjort något åt bostadsbristen det senaste året, alltså 2019. I samma undersökning trodde 31 procent att regeringen skulle göra mer framöver - vi kan så här i efterhand konstatera att det var 31 procent som hade fel. Att då stå här och näst intill raljera över att det skulle vara en låg summa till kommunerna, samtidigt som man själv inte ens tänkte i de banorna att det kanske skulle behövas lite mark att bygga på, tycker jag är anstötligt.

Det största genomgående problemet i dag är räntan, och den beror på inflationen. Hade vi haft en stabil ränta och en måttlig inflation hade det varit det bästa för att få fart på byggandet. Det är dock ingenting som man bara kan besluta om. Därmed efterfrågar jag en viss självkritik när det gäller varför vi hamnat i den situation vi har hamnat i. Det kan ju finnas ett samband, herr talman, mellan den tidigare förda politiken och hur det ser ut i dag.

Socialdemokraterna hade åtta år på sig att förändra. Den tidigare regeringen kunde då ha satsat på att göra mer mark tillgänglig och förbättra regelverken så att inte onödig tid spills. Men vad gjorde man egentligen från Socialdemokraternas sida? Den enda politik man förde var att pumpa in pengar i byggföretag för att de skulle bygga hyreslägenheter - ingenting för att underlätta för vanliga villor eller ägt boende.

Samtidigt bollades ministerposten runt bland ministrarna i den tidigare regeringen. Det var fler bostadsministrar än förslag som påverkade byggande positivt under de åtta åren. De förslag som trots allt kom fram till denna kammare var inte bara dåliga utan dessutom ofta så dåligt förankrade att de föll, till exempel strandskyddet. Klimatdeklarationer är inte heller någonting som ger fler bostäder.

Trots att vi vet att de flesta vill äga sitt boende, till och med en majoritet av dem som hyr, stannade alla satsningar på hyreslägenheter vid: Ja, vi behöver hyreslägenheter. Ja, det är bättre att hyra ett boende än att inte ha något boende alls. Men någonstans bör också byggandet motsvara det som verkligen efterfrågas.

Herr talman! Jag blir också nästan mörkrädd när jag hör att det skulle handla om lyxrenoveringar. Nu kommer Leif Nysmed upp som nästa talare, och han kanske kan intyga att det inte är någon lyxrenovering när man byter ut ett vanligt kök i en vanlig bostad. Man är snabbt uppe i ganska stora summor, och det vet alla som på något sätt har jobbat med eller själva renoverat sitt hus. Det är inte lyxrenoveringar för att vi ser höjda rotavdrag.