Herr talman! Mitt anförande och det jag berättade om Ida Östlunds erfarenheter var ett sätt att sätta en till sin natur väldigt teknisk fråga i sitt sammanhang och beskriva vad vi här i riksdagen beslutar om. Men ledamoten har alldeles rätt i att frågan i sig inte handlar om utvecklingen av ledarhundsverksamheten utan om hur vi ska bedriva myndighetsutövning i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ledarhundar

Precis som jag tydligt sa i mitt inlägg är det av stor principiell vikt att all myndighetsutövning bedrivs på ett sådant sätt att det inte kan finnas risk för intressekonflikter. Det faktum att en medlemsorganisation har ansvaret för myndighetsutövning både när det gäller de egna medlemmarna och dem som inte är medlemmar har givit upphov till en sådan risk. Detta finns tydligt uttryckt i de remissvar som ligger till grund för dagens beslut, och detta bör vi som lagstiftare ta i beaktande. Därför är det glädjande att vi nu efter många år är redo att gå till beslut och förändra detta.

Det är ingen kritik mot det sätt på vilket verksamheten har bedrivits fram till i dag, men det är ett sätt att säkerställa att det framöver inte uppstår risk för intressekonflikter och det misstroende som det kan föra med sig.

Att vi nu efter många års diskussion om denna fråga är redo att gå till beslut kommer att frigöra tid, kraft och energi till att fortsätta diskussionen om hur vi kan utveckla verksamheten.