Fru talman! Jag ska läsa högt ur en berättelse som har nedtecknats av Sociala Missionen, om Alam från Eritrea. Hon berättar:

"Det var omöjligt för mig att leva i Eritrea. Jag ställdes inför ett dilemma. Skulle jag fly ensam eller med mitt barn? Jag var rädd. Om man lämnar Eritrea illegalt finns det en risk att man blir dödad. Så jag beslöt mig för att lämna honom. Jag tänkte att om jag inte överlever så överlever åtminstone min son. I efterhand ångrar jag mitt beslut."

Alam är en av dem som drabbats av konsekvenserna av försörjningskrav för familjeåterförening. Alam har skaffat jobb och bostad, men hon får ändå inte återförenas med sin son. Migrationsverket tycker inte att bostaden, lönen och omständigheterna runt detta är tillräckliga. De har vid det här laget varit separerade i flera års tid.

Alam ger också uttryck för det dilemma som många kommer att ställas inför: Ska jag i stället ta med mig barnet på den livsfarliga flykten? Mardrömmen är att detta är vad Tidöpartiernas förslag, som även Socialdemokraterna ställer sig bakom, kommer att leda till: att fler barn följer med på livsfarliga resor på flykt, i stället för att föräldrarna kan lita till att de kan komma på ett lagligt och säkert sätt genom familjeåterförening.

Fru talman! I replikskiftena har jag redan lyft frågan vad det innebär när vi ställer krav på att man ska ha tagit sig fram i bostadskön och ha skaffat det där fasta jobbet med tillräckligt hög lön. Vi vet att detta tar tid för de flesta av oss. Även för oss som är födda i Sverige tar det några år.

Föreställ er själva att inte få hålla om ert barn på flera års tid - ett litet barn som då var två år och nu hunnit fylla fyra eller fem. Föreställ er att följa ert eget barns uppväxt via Facetime och videosamtal. Föreställ er själva oron över hur ert barn har det i flyktinglägret, kanske i Jordanien. Att ligga vaken om nätterna med oron för detta underlättar ingens integration eller inlärning av svenska språket.

Självklart är vi alla överens om att människor ska göra det de kan för att försörja sig själva - om de kan. Och självklart är vi för att barn inte ska växa upp i trångboddhet. Men dessa förslag kommer att leda till att barn i stället växer upp i flyktingläger, under många fler år.

Det argumenteras för att detta skulle vara bra för integrationen. Men vi har jättetydliga fakta om till exempel barns möjlighet att klara den svenska skolan om de kommer till Sverige som invandrare. Vi vet att de som kommer i ettan har jättegoda chanser att klara skolan och bli behöriga till gymnasiet. Men kommer man först i högstadiet blir det tuffare. Ju tidigare barn får återförenas med sina föräldrar i Sverige, desto bättre chans har de att integreras, klara skolan och få en gymnasieexamen - biljetten in på arbetsmarknaden i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Vi vet också att familjer integreras snabbare än ensamstående vuxna. Familjeåterförening underlättar alltså också integrationen av den som kommer först.

Man kan också titta på vad de här försörjningskraven gör med människors beslut. Är man desperat tar man första bästa jobb, oavsett villkor. Jag har mött människor som valt bort att studera till läkare för att ta ett jobb som städare. Då gällde det inte ens familjeåterförening, utan det var för det permanenta uppehållstillståndets skull. Unga, välutbildade människor tar de första, enklaste jobben, de jobb som man inte behöver ha kommit lika långt i sin svenskundervisning för att få.

Det är förstås bra att folk skaffar sig jobb. Men när de som skulle ha kunnat ta mer högkvalificerade arbeten i stället tar de enkla jobben blir det ännu svårare för dem som har kommit till Sverige och är lite äldre och saknar utbildning att hitta något jobb över huvud taget. Det är alltså inte så smart att driva människor som skulle kunna utbilda sig och ta jobb som kräver högre kvalifikationer till att ta de enklaste jobben.

Fru talman! Det här förslaget handlar om att göra det svårare för krigsflyktingar att få rätt att återförenas med sin familj. Men det gör det faktiskt också svårare för gruppen kvotflyktingar.

Regeringen argumenterar för att det ska vara lika villkor. Men eftersom omständigheterna skiljer sig väldigt mycket för dem som får asyl när de väl är i Sverige och för kvotflyktingar, som får sitt beslut medan de fortfarande är i utlandet, borde regelverket vara anpassat efter detta. Kvotflyktingar kan i värsta fall komma till Sverige först efter att tremånadersfristen har löpt ut och då förlora möjligheten till familjeåterförening utan försörjningskrav. Därför tycker vi i Miljöpartiet att detta är fel väg att gå.

Fru talman! Vi har också i replikerna talat en hel del om inskränkningar i den humanitära skyddsgrunden. Det handlar om inskränkningar för svårt sjuka barn, barn som omhändertagits av svenska myndigheter för att deras föräldrar har utsatt dem för våld och barn som har levt i Sverige ända upp till tonåren och är födda här men av olika skäl ändå inte kunnat få den trygghet som ett uppehållstillstånd innebär.

Mycket har redan sagts om detta, så jag tänkte säga några ord om något som det inte har talats om i dag, nämligen den humanitära skyddsgrunden för vuxna, som också tas bort nu. När tidsbegränsade uppehållstillstånd blev huvudregel kunde vi nämligen helt plötsligt hamna i situationer där familjer splittrades. Vi såg hur 18-åringar som firade att de precis tagit studenten samtidigt fick beskedet att de nu måste lämna Sverige för att de blivit vuxna.

Den humanitära skyddsgrunden särskilt ömmande omständigheter för personer som fått en stark anknytning i Sverige gäller dessa ungdomar, bland annat. Familjemedlemmar som har haft rätt att vara i Sverige för att exempelvis deras föräldrar har fått asyl kan bli av med den rätten om de blir vuxna innan de får permanent uppehållstillstånd. Jag undrar om det egentligen är någon i den här kammaren som tycker att detta är så himla smart.

Den nya humanitära skyddsgrunden för vuxna bör finnas kvar, annars kommer vi att se många fall med familjesplittring där barn som just fyllt 18 år skickas tillbaka till hemlandet medan resten av familjen blir kvar i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Fru talman! Zoomar vi ut och tittar på vad dessa förslag samlat gör ser vi att de gör det svårare för människor att komma till vårt land på säkra och lagliga vägar. Vi ser en lång rad förslag, både i Sverige och i EU, som går ut på att göra livet så svårt, så jävligt, som möjligt för människor på flykt. Förhoppningen är att färre över huvud taget ska fly.

Hittills har vi inte sett de resultaten. Så desperat är situationen för många människor i världen i dag. Trots att var 50:e människa som rest över Medelhavet är antingen försvunnen eller har drunknat fortsätter människor att ta denna risk. Det säger något om vad det är man flyr ifrån. Vill vi verkligen minska antalet människor på flykt måste vi adressera grundorsakerna till att fler människor är på flykt i dag.

I dag hörde vi dock i stället återigen att den senaste klimatrapporten från FN pekar på att de oljeproducerande länderna planerar att öka sina klimatutsläpp. Den svenska regeringen har kvaddat den svenska klimatpolitiken och skurit ned kraftigt på biståndet till fattiga länder - länder där vi behöver stärka mänskliga rättigheter, fred och demokrati, just för att människor inte ska tvingas fly.

Vi i Miljöpartiet vill se en verklig politik för att minska antalet människor som är på flykt, och vi vill stå upp för mänskliga rättigheter, för barns rätt att leva med sina mammor och pappor och för att svårt sjuka barn inte ska utvisas till länder där de inte kan få vård. Därför yrkar jag bifall till Miljöpartiets två reservationer i betänkandet.

(Applåder)