Fru talman! Jag börjar med att ändå lite kort kommentera det läge som är i Sörmland och kanske, som vi var inne på, runt om i hela landet.

Statsrådets har ett svar till det jag precis har beskrivit om att man lånar pengar för att betala ut löner. Sjukvården blir ännu mer otillgänglig, och människor får inte vård i tid. Sjukvårdsministerns svar till medborgarna, patienten och personalen som nu är varslad att det är inflationen som vi ska driva ut.

Det är en inflationssmocka. Det är det absolut. Men man måste kanske kunna ha två saker igång samtidigt. Resultatet av inflationssmockan kommer att vara en sjukvård i kris. Att man inte klarar att bära sjukvården igenom inflationen tycker jag är ett svaghetstecken.

Jag fastnade lite grann vid statsrådets svar att man inte kan kompensera för kostnadsökningar fullt ut. Nej, men man är faktiskt inte alls i närheten. Vi ser det som mina kollegor också har beskrivit. Den kompetensbrist vi ser är svarta hål.

Det är svårt att hitta rätt personal till rätt plats för rätt funktion. Vi var inne på tandvården. Det är samma sak även i Sörmland, för att ge den bilden. Som jag nämnde i mitt första inlägg handlar det också om arbetsmiljön.

Vi kommer från en tidigare kris med en pandemi där människor inte har kunnat ta semester. Vi vet hur sjukvårdspersonalen har stått i fronten och burit vården. Nu ska den bli av med kollegor.

Det är 700 personer som sägs upp bara i Sörmland, och det kommer antagligen inte att stanna där. Är det priset efter en pandemi, nu med förklaringen att vi har en inflation som först ska bekämpas och att vi sedan får se vad som är kvar av sjukvården efter den? Det är upprörande.

Det kanske är fel begrepp att använda, men det är nästan så att Region Sörmland och även fler regioner måste bedriva någon form av Lyxfällan. Men det är inte Lyxfällan, för det handlar inte om lyx som man har spenderat pengarna på. Man har spenderat dem på sjukvård, omsorg och det grundläggande åtagande man har i välfärden. Det är den saneringen som kommer att krävas. Vi har inte sett slutet av det än.

Regeringen lägger i budgeten för kommande år totalt sett 6 miljarder på sjukvården. Socialdemokraterna lägger dubbelt så mycket på sjukvården. Det går att göra andra prioriteringar, och det kommer fortfarande att gå att göra det. Statsrådet behöver fundera på det för att konsekvenserna inte ska bli för stora.

Min fråga är: Varför är inte SD-regeringen och statsrådet beredda att lägga mer pengar på sjukvården när det är så otroligt uppenbart att det är vad som krävs?

(Applåder)