Herr talman! Vi är många som brinner för jämställdheten, och jämställdheten har förbättrats. Men många forskare menar nu att jämställdheten är på tillbakagång. Unga kvinnor kommer inte att ha samma möjligheter som vi hade. Därför måste vi fortsätta att alltid hålla jämställdhetsfrågan överst, för vi kan inte ge upp detta. Så fort vi inte kämpar för att fortsätta öka jämställdheten svänger det, så vi kan inte ge upp detta.

Finansministern har pekat på flera utmaningar, men man har inte några förslag för att på allvar förbättra jämställdheten. Mycket av det som görs och som vi behöver göra handlar om att satsa på de mest lågavlönade. Vi vet till exempel att ensamstående kvinnor med barn tillhör dem som har det tuffast i Sverige nu. Trots detta gör man inte tillräckligt för att stötta den gruppen.

Man säger att man satsar på välfärden, men resurserna är otillräckliga. Det sker neddragningar på många områden och framför allt i regionerna. Sjukvården är på väg in i en kris.

I denna situation gäller det att prioritera. Regeringen avfärdar återkommande detta och hänvisar till att det är svårt och att man riskerar att spä på inflationen. Detta drabbar framför allt kvinnorna. Men när det gäller att satsa på lägre skatter för höginkomsttagare, det vill säga framför allt män, finns det resurser. Jag ifrågasätter den prioriteringen - jag tycker inte att den är rimlig. Den utgör inte heller en satsning för att öka jämställdheten i Sverige.

(Applåder)