Herr talman! Jag har i likhet med finansministern ett pärlband av anekdoter om vad jämställdhet har medfört i min närmaste familj, i min släkt och i min bekantskapskrets. Det finns många fina historier om ökad egenmakt, utbildningsvägar som har öppnats och pensioner och inkomster som har blivit bättre. Men på temat anekdotisk bevisföring finns det i min bakgrund likväl fortfarande historier om ojämlikt uttag av föräldraförsäkring och en kvinnas pension som är ungefär hälften av hennes mans.

Detta berättar jag absolut inte för att hänga ut någon utan snarare för att understryka att vi har långt kvar. Vi har absolut åstadkommit mycket men har uppenbarligen lång väg kvar. Och som jag sa tidigare: Jämställdheten tarvar sina vakthundar, inte minst på det ekonomiska området. Vi måste öka tempot, och jobbskatteavdraget kan inte vara den enda medicinen om vi ska nå framgång. Det kan inte vara det enda svaret i en situation där vi har klimatkris, krig i vårt närområde och en skenande inflation. Det duger inte som vakthund; det väger för lätt.

Den ekonomiska jämställdheten tarvar långt mer än detta. Jag hoppas sannerligen att finansministern framöver kommer att dra fram fler ess ur ärmen för att komma till rätta med den ojämställdhet som vi ännu har kvar.

(Applåder)