Herr talman! Jag delar i mycket den bild av problem och utmaningar som finansministern målar upp. Jag vill kort säga en sak om detta med hedern. Jag minns väldigt väl den dag då jag i mitt arbete som skolkurator verkligen fick upp ögonen för vad det här innebär. Det var en flicka som kom in till mig och sa: Varför är inte alla flickor lika mycket värda? Ni skulle agera om det var en annan flicka som var utsatt för samma sak som jag.

Det är just det som det handlar om. Vi måste prata om alla flickor och alla kvinnor - och förstås även alla pojkar och män - och ge jämlika förutsättningar. Det är det som jämställdhet handlar om.

Jag delar alltså mycket av synen på utmaningarna och problematiken. Men sedan har vi olika vägar att nå fram. När jag ställer frågan om den här jämställdhetsanalysen är frågan allvarligt menad. Det ska inte vara så att man bara gör en jämställdhetsanalys och så är det klart, utan den måste vara ärlig och tydlig. Om jag inte kan utläsa det här eftersom det är hopbakat är det ett problem - inte för att jag inte kan läsa det utan för att vi inte kan se konsekvenserna och effekterna av de insatser som regeringen gör. Då blir det också svårare att föra en diskussion om vad som är bäst.

Vi socialdemokrater föreslår också en skattesänkning, men en rättvis skattesänkning för vanligt folk. Jag menar att den skattesänkning som vi föreslår också riktar sig mer jämlikt till män och kvinnor. Vi har i Sverige fortfarande den situationen att kvinnor inte har lika höga löner. Precis som finansministern pekade på är också ägandet väldigt ojämställt och ojämlikt fördelat.

När man har en skattesänkning som på allvar riktar sig mot låg- och medelinkomsttagare och trappas av vid höga inkomster, såsom den vi föreslår, innebär det också att kvinnor får mer i kronor och ören än i det förslag som regeringen lägger fram. Jag kan ha fel, men det här går inte att utläsa i propositionen. Det är det som är min poäng i den här frågan, som är allvarligt menad. Hur kan vi se effekterna? Men jag och ganska många med mig är övertygade om att det som man skriver - att det här gynnar kvinnor mer än män - inte stämmer. Det gör det inte.

En annan sak som finns i budgeten, bortanför jobbskatteavdragen, är de otillräckliga satsningarna på välfärden. Finansministern har tidigare sagt att de utgör 40 procent av den budget som man har. Så är det måhända. Det är ändå otillräckligt. Vi har pratat mycket om prioriteringar här i kammaren i dag. Vad är det man prioriterar före det andra - att sänka skatten för höginkomsttagare eller att satsa på välfärden? Jag tycker att man borde satsa mer på välfärden, dels för välfärden själv - vi behöver stötta den svenska välfärdsmodellen, som är viktig för många - dels för att det är så otroligt viktigt för kvinnor. Det omfördelar mer till kvinnor än till män och ger bättre förutsättningar för att fler ska komma i jobb.

(Applåder)