Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig lite grann kring rutavdraget, det vill säga det avdrag som de som har råd att köpa hushållsnära tjänster kan göra. Det som vi pratar om när vi pratar om hushållsnära tjänster är städning, barnpassning, trädgårdsarbete och några andra tjänster. Detta är ett avdrag som kostar skattebetalarna närmare 7 ½ miljard kronor. Det är ett avdrag som inte är fördelat jämlikt vare sig geografiskt eller utifrån människors inkomster. Den tiondel av befolkningen som tjänar mest pengar får ut ungefär hälften av de rutavdrag som ges under ett år.

Man skulle kunna tänka sig att när regeringen nu föreslår att taken för rotavdrag och rutavdrag ska separeras att det finns en tanke om att regeringen vill uppnå någonting. Då blir jag ytterst förvånad, fru talman, när jag tar del av svaret på interpellationen från Eva Lindh där finansministern helt undviker att svara på frågan om vad regeringen har för tanke med effekterna av att separera taken för rutavdrag och rotavdrag. Finansministern uppehåller sig bara vid rotavdraget i svaret och säger inte ett ord om vilka effekter som man vill uppnå genom att separera taket för rutavdraget.

Fru talman! Min fråga till finansministern är helt enkelt: Vad är tanken med att göra denna separering och helt enkelt se till att fler kan göra rutavdrag för högre summor? Är det så enkelt som att detta endast är en eftergift till Sverigedemokraterna i budgetförhandlingarna? Eller har regeringen en tanke och en idé om att det ska ge samhällseffekter också?

(Applåder)