Fru talman! Jag skulle vilja börja mitt sista inlägg med att säga till alla som lyssnar här i kammaren, till alla som lyssnar på distans eller ser detta i efterhand och till alla som är engagerade i att bekämpa klimatförändringarna - till alla som liksom ingår i Greta Thunberg-generationen - att jag skulle önska att vi var betydligt fler som insåg följande: Vill man rädda planeten, vill man rädda klimatet och vill man att Sverige ska ha högt uppsatta klimatmål och nå dem, ja, då behöver man också älska gruvor.

Allt det vi behöver för att klara den gröna omställningen finns i marken. Det är politisk vilja som behövs, liksom tydligt uppsatta mål. Vi behöver kunna bygga vindkraftverk och kärnkraftverk, och vi behöver kunna elektrifiera hela vår tunga transportsektor, som står för ungefär en tredjedel av Sveriges utsläpp. Vi behöver kunna elektrifiera hela den tunga industrin, som också står för ungefär en tredjedel av Sveriges utsläpp. Vi behöver kunna lyckas med projekt liknande det man tittar på när det gäller att producera grönt stål - utsläppsfritt stål. Det skulle kunna kapa Sveriges totala koldioxidutsläpp med ungefär en tiondel i ett slag.

Ska vi lyckas med allt detta behövs dock en massa mer el, och för att klara av att skapa den behöver vi alla dessa kritiska mineral och metaller som finns i vår mark. Jag hoppas därför att fler klimataktivister där ute börjar demonstrera för fler gruvor i Sverige och för att vi ska bana väg för det.

Vad är det som gör att det dröjer? Ja, vi jobbar stenhårt. Vi kommer att återkomma i frågan kring uran, men en liten fingervisning är att vi var fyra partier som i denna kammare röstade nej när Miljöpartiet fick lov att styra Socialdemokraterna 2018. Det kommer inte att hända under min ledning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.