Fru talman! Jag hörde en hickning ändå nedifrån Gränna när Alf Svensson hörde om en kristdemokratisk socialdemokrati. Jag tror ändå att jag förstod vad ministern åsyftade.

Visst är det så att vi är ganska många partier som är överens om just dessa frågor, exempelvis när det gäller tillståndsprocesser. Vi har en annan energipolitik här i Sverige i dag tack vare oss som står här i dag än vad vi hade när uranförbudet inrättades 2018. Det skedde på ideologisk grund, inte för att det var ett problem. Vi hade inte haft någon uranbrytning på många decennier i Sverige. Det var alltså inte så att man förbjöd någonting som var ett problem.

Sedan vi senast hade uranbrytning i Sverige har man ny gruvteknik, det är ny miljölagstiftning och nya tillståndsprocesser, minerallagen är moderniserad och så vidare. Det finns en massa ny lagstiftning på plats, och det är en annan teknik. Det går alltså inte att luta sig mot att detta var ett problem och att vi i och med att vi förbjöd problemet måste se över hur vi får denna problematiska verksamhet att fungera. Detta är en bransch som är en del av gruvbranschen, och man måste titta på de moderna förutsättningarna.

Jag ser inte varför det inte skulle vara möjligt att ta bort förbudet redan nu, med tanke på att vi har den lagstiftning vi har. Vi har minerallagen, miljöbalken och strålskyddslagen. Vi har till och med kärntekniklagen och det kommunala vetot. Vilken av dessa lagstiftningar är det vi inte är trygga med och som vi inte känner är tillräcklig för att förhindra eventuellt miljöskadlig verksamhet? Var ligger problemet? Vilken lagstiftning är det ministern känner inte är tillräcklig utan föranleder vidare utredning innan man kan tillåta detta?