Fru talman! Jag tackar statsministern.

I förra veckan var jag på ett kort men mycket tungt besök i Israel. Jag besökte bland annat kibbutzen Kfar Aza, som ligger närmare än 1 kilometer från gränsen till Gaza. Människorna där blev hårt utsatta under många timmar den 7 oktober av Hamas terrorangrepp. Jag kunde med egna ögon bevittna resterna av ett så bestialiskt angrepp att det är svårt att sätta ord på det, men jag tror att det ändå behöver göras.

Vi fick se skyddsrum där terrorister penetrerat in och urskillningslöst mördat alla där inne. Blodfläckarna och skotthålen fanns kvar, men även doften av ruttnande blod.

Dagen efter träffade vi invånare från just Kfar Aza, som hade evakuerats tillsammans med 200 000 andra från södra Israel. Många har redan fått veta att de inte kommer att få återvända på minst ett år.

Vi satt på stolar i en cirkel, och de berättade en efter en om sina upplevelser. Mannen till vänster om mig hade skadats i striden och behövde vård. Han fick då veta att hans fru och tre barn kidnappats. Han sa: Jag är inte ens arg. Jag kanske blir det, men jag vill bara ha dem hem.

Deras viktigaste budskap var unisont: Gör allt vad som står i er makt för att hjälpa till och få hem dem som kidnappats!

Med anledning av detta vill jag fråga statsministern följande: Gör EU tillräckligt för att arbeta för att de kidnappade ska släppas fria? Anser EU-kretsen att Hamas grymheter måste likställas med IS förbrytelser?