Fru talman! Jag nämnde ett antal av de länder som själva tog upp frågan, precis som jag gjorde. De upplever detta på sina gator och torg, ungefär som vi gör. Det är större händelser i större länder, kanske mindre i andra sammanhang - men principiellt samma sak. Jag uppfattade att vi alla hade en snarlik bild av de enorma uppgifter som ligger framför oss, bland annat att få människor att respektera lagen; skillnaden mellan att ha åsikter om geopolitiska konflikter å ena sidan och att hota människor hemmavid å andra sidan. Det kan låta självklart för oss, men det är alldeles uppenbart inte självklart. Det här är en stor uppgift.

Många ägnar sig också åt att lagföra dem som kan identifieras. Det handlar också om det långsiktiga arbete som Sverige ibland har varit bra på, till exempel undervisning. Alla barn i alla skolor i alla stadsdelar ska veta vad som har skett; Förintelsen, den judiska minoritetens liv i Sverige. Det är fråga om många fronter samtidigt.

Vi har lärt oss nu den hårda vägen att antisemitismen kommer tillbaka hela tiden. Det har varit nynazister, det har varit konspiratorisk autonom vänster och nu är det i hög grad islamister eller människor som helt enkelt bara är uppvuxna med att hata judar. Oavsett orsak är det offentliga Sveriges uppgift densamma varje gång, nämligen att stå upp för judars rätt att leva ett fullvärdigt liv i Sverige.

(Applåder)