Fru talman! Jag vill börja med att understryka mitt stöd för Ukraina och tacka regeringen och statsministern för det jobb som har lagts ned. När jag läser rådsslutsatserna känner jag en stolthet över att den här frågan inte har hamnat i skymundan trots de hemskheter som pågår i Mellanöstern just nu. Detta vill jag börja med att understryka.

Jag ser också i rådsslutsatserna att man ska bedriva ett intensivt diplomatiskt arbete för att säkerställa så brett internationellt stöd som det bara är möjligt för att kunna nå målen i Ukrainas egen fredsformula. I denna formula, som består av tio punkter, handlar punkt 8 specifikt om miljön.

Det här är en fråga som jag har drivit länge och som handlar om ekocid, det vill säga storskalig miljöförstörelse. I och med Rysslands invasion har frågan också kommit att tas upp i ljuset av detta, då det finns med i Ukrainas egen fredsplan. President Zelenskyj har vädjat till omvärlden om att erkänna ekocid som ett brott och om att Ryssland också ska kunna ställas till svars för de stora brott och enorma kostnader som detta kommer att innebära.

Ukraina befinner sig i ett läge där man är i stort behov av hopp. En invasion innebär ett enormt lidande och trauma, men att dessutom ge sig på miljö, natur och djur på det sätt som Ryssland gör förvärrar, fördjupar och förlänger detta trauma. Det behöver därför komma till en internationell mekanism som också säkerställer att Ryssland blir skyldigt att stå till svars för detta.

Inför rådsmötet fick jag faktiskt gehör från statsministern i den här frågan om miljöbrott. Därför är jag nyfiken på om frågan på något sätt diskuterades på mötet och vad responsen i så fall var.