Fru talman! Jag tackar ministern för de svar som avgivits under aftonen.

Under de år jag körde långtradare i Sverige hamnade jag ibland i glesbygd. Där fanns det små företag som hade stora verksamheter, entreprenöriell anda och framtidstro. Det var företag som gjorde de mest fantastiska saker som man knappt hade hört talas om. Som exempel kan vi ta Aimpoint i Gällivare, som exporterar rödpunktssikten över hela världen.

Jag tror på en landsbygd där man ger förutsättningar för människor att växa. Det jag hör från den andra sidan i politiken handlar om reglering. Pratas det om att se över regelverket för ersättningarna till tandläkare tolkar man det som en vilja att reglera. Man pratar om skatter och bidrag. Man pratar inte någonting om att de värden som produceras ska stanna kvar där de är.

Talande för detta är en träff tidigare i år då vi diskuterade vårt förslag om en regionalisering av fastighetsskatten. Då var den socialdemokratiska ryggmärgsreflexen: Det är statens pengar! Det är vi som ska ha pengarna! Man är alltså inte öppen för att se att den modell som vi har i dag härstammar från en tid när det var mycket folk som jobbade på bruken, brukspatronen i princip bodde granne med bruket och folk inte arbetspendlade. Man är inte öppen för att titta på en annan modell. Jag säger inte att vårt förslag till modell är det bästa, men jag säger att det behövs något annat än det vi har nu. Ryggmärgsreflexen från socialdemokratin är dock reglering, skatter och bidrag. Jag hoppas att vi tillsammans med de andra Tidöpartierna kan komma fram till vettiga förslag för att lösa den här problematiken.