Fru talman! Jag skulle i den här debatten vilja belysa landsbygdens förutsättningar utifrån frågan om välfärdens långsiktiga finansiering kopplat till olika kommuners förutsättningar.
Behovet av att stärka kommuners ekonomiska förutsättningar att bedriva en jämlik välfärd över hela landet är fortsatt stort. Den svenska välfärden vilar på kommunernas axlar. Förskola, grundskola, gymnasieskola, vuxenutbildning, hemsjukvård, äldreomsorg, försörjningsstöd, kultur och fritid för barn och unga, bibliotek och en del av vägunderhållet är bara några exempel på det kommunala ansvaret.
Dessa verksamheter finansieras framför allt av den kommunala skatten och till viss del av statsbidrag. Trots att förutsättningarna ser väldigt olika ut mellan kommuner med hänsyn till geografi, demografi och skatteunderlag har samtliga kommuner samma ansvar för att leverera dessa samhällsfunktioner till sina invånare. Det är i grunden bra, fru talman. Välfärden ska ju se likadan ut. Oavsett var du bor har du rätt till samma tillgång till välfärd.
Vi kan dock konstatera att skillnaderna mellan kommunernas förutsättningar alltjämt är stora. Vi kan till exempel titta på arbetstillfällen, som i allt högre utsträckning koncentreras till de större städerna och deras kranskommuner. Samtidigt är behovet av välfärd många gånger större i de kommuner där skattekraften är lägre, bland annat till följd av utflyttning och en åldrande befolkning.
Det här leder till stora utmaningar. Man ska med en allt lägre skattekraft och högre kostnader klara av att leverera invånarnas behov av välfärd. Om vi vill ha ett samhälle som håller ihop är det inte rimligt att invånare i vissa kommuner successivt får betala alltmer kommunalskatt för att få den välfärd som de ska kunna förvänta sig samtidigt som det motsatta gäller i andra kommuner, inte minst kring våra större städer.
Min fråga till statsrådet blir därför: Ser statsrådet att staten kan ta ett större ansvar än i dag för att skapa en mer jämlik fördelning av resurser och tillgodose hela landets behov av välfärd?