Fru talman! Tack, statsministern, för redogörelsen och för de svar som hittills har getts! Först vill jag säga att jag tycker att det är oerhört glädjande och skönt att höra att stödet till Ukraina är fortsatt starkt och stabilt. Jag hoppas att det kommer att fortsätta att vara så inom EU. Jag tycker också att det är bra att man ändå har hittat denna enighet när det gäller konflikten i Mellanöstern.

Jag liksom vrider och vänder på hur jag ska få fram det jag egentligen vill. I grunden håller jag ju med om det som statsministern säger när det gäller själva konflikten, alltså när man ser bakåt gällande den judiska rätten och naturligtvis även gällande den faktiska humanitära katastrofen i Gaza.

Det är bra att den enigheten finns, men vilken beredskap har egentligen EU för att se till att de humanitära pauserna och korridorerna och så vidare upprätthålls? Hur tänker man vidare, mer än det som har sagts i dag? Det var den ena frågan.

Den andra frågan handlar om precis det som statsministern berörde, nämligen den lavinartat ökande vågen av antisemitism som vi nu ser. Frågan är egentligen densamma: Hur tänker man inom kretsen i EU att man ska kunna bemöta detta på ett konkret sätt?