Fru talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation. Jag är dock djupt oroad över utvecklingen på biståndsområdet, och jag blir inte helt lugnad av ministerns svar.

Sverige ska enligt min uppfattning vara en röst för solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter världen över. Vi ska ha ett väl fungerande bistånd som utgår från mottagarens villkor. Regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna presenterat en politik som jag tycker går i motsatt riktning. Att man redan tidigare har övergett enprocentsmålet och därmed sänkt biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett hårt slag mot de människor som har det allra svårast i världen.

För första gången på tre årtionden ökar återigen den extrema fattigdomen i världen. I slutet av förra året rörde det sig om närmare 700 miljoner människor, enligt Världsbanken. I detta svåra läge väljer regeringen att skära ned det svenska biståndet. Jag tycker att det är skamligt.

Vänsterpartiet står däremot upp för världens fattiga i sitt budgetförslag och avsätter 1 procent av bni till bistånd. Det går att göra om den politiska viljan finns.

Ministern sa i sitt svar att en reformagenda för biståndet ska tas fram med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet och att den ska presenteras under hösten. Jag tycker dock att processen för att ta fram agendan tvärtom har präglats av brist på just transparens och dialog. Detta är också en uppfattning som delas av en överväldigande majoritet av de organisationer från civilsamhället som jag har träffat.

Ministern sa i sitt svar att utrikesutskottet har informerats om arbetet, vilket stämmer, och att samtliga partier har varit inbjudna till konsultation på UD angående agendan. Jag deltog själv på mötet på UD. Jag uppfattade det mer som ett informationsmöte och inte som något som kan kallas för dialog med ett givande och tagande.

Vänsterpartiet beklagar att reformagendan inte kommer till riksdagens bord som en proposition eller åtminstone en skrivelse. En så stor omläggning av svenskt bistånd som nu sjösätts måste ske i en så öppen och transparent ordning som det bara är möjligt.

Regeringen har inte heller presenterat en tidpunkt för när arbetet ska vara klart utan har bara sagt att det ska vara färdigt någon gång under hösten. Att få diskutera innehållet i den kommande reformagendan på annat sätt än i en begärd interpellationsdebatt tycks vara uteslutet.

Varför är regeringen så rädd för en ordentlig debatt om reformagendan i riksdagen? Jag tycker att det är ett stort demokratiskt underskott angående en fråga som engagerar så många människor i vårt land.

Ett utkast till reformagendan har dock läckt ut, och jag har tagit del av innehållet i detta. I den föreslagna texten sätts det paradigmskifte som regeringen tidigare har talat om på pränt. Regeringens och Sverigedemokraternas politik bryter mot en lång tradition av svensk biståndspolitik. Med migrationspolitiska villkor och en tätare koppling mellan bistånd och handel går Sverige på tvärs mot principen om ett effektivt bistånd.

Att koppla bistånd till svenska företags export är varken tillåtet enligt OECD:s överenskomna rekommendationer eller särskilt effektivt. Siffror från OECD visar att det blir uppemot 30 procent dyrare för biståndets mottagare. Jag tycker inte att denna inriktning är ett effektivt bistånd.