Fru talman! Jag tackar återigen interpellanterna och övriga debattdeltagare för en utmärkt diskussion i ett angeläget ämne.

Låt oss när det gäller överskuldsättningen och de reformförslag som ligger på bordet vara överens om att det underlag som nu bereds i Regeringskansliet rymmer en hel del som antingen i befintligt skick eller möjligtvis bearbetat kommer att kunna göra skillnad i de frågor som vi nu diskuterar. Jag vill återigen understryka betydelsen av de uppdrag som finns hos relevanta myndigheter som Kronofogden, Konsumentverket och andra, inte minst gällande det viktiga samspelet med den kommunala nivån, som ju ligger närmast de familjer och hushåll som vi har talat om här i kväll.

Jag ska nämna en annan långsiktigt betydelsefull åtgärd - det får möjligen bli den enda partipolitiskt polemiska synpunkten. Det fanns en tid när socialdemokrater framför allt talade om inflationsbekämpning och arbetslinje. Jag har inte hört vare sig det ena eller det andra nämnas här i afton. En otroligt viktig sak är förstås att säkerställa att varje hushåll som i dag är pressat snart får möta en framtid där kostnaderna i matbutiken inte skenar, där värdet på det man har i plånboken inte urholkas och där reallönerna stärks och inte försvagas på grund av att ekonomin är i gungning.

Därför måste jag säga, även om jag inte är finansminister utan justitieminister, att jag som medborgare är utomordentligt tacksam för en ekonomisk politik som sätter inflationsbekämpningen i främsta rummet, liksom att få fler människor i arbete. Det är det som långsiktigt kommer att göra att familjer med små marginaler får större marginaler och större egenmakt och också en bättre framtid.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.