Fru talman! Jag tackar för alla vittnesbörd om den utsatthet som många ekonomiskt svårt trängda familjer upplever, i synnerhet barnfamiljer för vilka utsattheten till och med tar sig uttryck i vräkningar eller andra dramatiska konsekvenser.

Jag vill kanske ändå inte riktigt instämma i beskrivningen att verktygslådan skulle gapa tom. Tvärtom har jag gett exempel på flera olika fronter som måste samspela för att man ska kunna möta den här situationen. När det gäller den mest omedelbara plånboksdimensionen handlar det exempelvis om förlängningen av extratillskotten och bostadsbidragen. Detta riktas rakt mot den situation som många beskriver här och innebär betydande ekonomiska lättnader. Det är ekonomiskt bistånd ägnat att möta personer som sitter i en utsatt ekonomisk situation och göra det möjligt för dem att bekosta sin bostad.

Den något mer långsiktiga insatsen görs i samspel mellan myndigheter på statlig nivå och kommuner. Kommunerna ska få rätt verktyg och rätt vägledning för att i sin rådgivning, sitt arbete och sitt biståndsarbete för de familjer vi talar om få så goda förutsättningar som möjligt. Den något mer långsiktiga insatsen är nämligen att på olika sätt förebygga och förhindra överskuldsättningen. Jag säger gärna att den utredning som nu är föremål för beredning i Regeringskansliet lyfter fram många av de förslag som diskuterats här i kväll och som också under lång tid lyfts fram i den allmänna debatten. Vart för sig och i samspel med varandra har de goda förutsättningar att i varje fall minska riskerna för överskuldsättning framöver.

När det sedan gäller de olika delarna i utredningen ska jag vara lite försiktig med att gå in för djupt i var och en av dem. Men när det gäller skuldregistret är jag bekant med den kritik som förs fram av Angelica Lundberg. Det finns även andra synpunkter på registret och det förslag som lämnats. Det finns samtidigt goda skäl, tycker vad jag förstår flera remissinstanser, som talar för det förslag som utredaren lämnat. Exakt var vi ska landa i frågan ska jag be att få återkomma till.

Vad vi i alla fall kan vara överens om är att syftet med registret är att det ska få en verklig effekt. Det ska få en verklig förebyggande effekt på det viset att färre personer än i dag ska hamna i en situation där den ena krediten läggs på den andra tills man hamnat i en situation som man inte kan hantera. Hur vi än kommer att utforma ett eventuellt register i slutändan ska det vara utformat på ett sådant sätt att det uppnår det syftet och den effekten.