Fru talman! När vi diskuterar det här förefaller vi vara överens om att det är ett allvarligt läge. Likväl är det uppenbarligen så att en förstärkt åtgärdslista lyser med sin frånvaro. Jag kan inte nå någon annan slutsats.

Justitieminister Strömmer hänvisar till det pågående arbetet. Det arbetet har pågått under lång tid. Förstärkt bostadsbidrag - gott så. Men alla vi som deltar i den här debatten tror jag vet att det inte räcker. Det är oss det kommer an på. Det beror faktiskt på oss vilket samhälle vi lämnar vidare till nästa generation. Det kan låta pompöst, men jag tror att vi måste betänka det just i de fall då vi pratar om barnen. Ansvaret faller givetvis extra tungt på sittande regering att i den pågående kostnadskrisen, som drabbar utsatta hushåll så oerhört hårt, värna de allra mest utsatta. Jag vet att man inte ska gradera utsatthet, men det är ändå svårt att tänka sig någon som skulle vara mer utsatt än ett barn vars föräldrar hamnat på obestånd och som riskerar att få flytta från sitt hem - hemmet som ska vara ens trygga punkt, inte minst den tid då man växer upp.

Jag vill tro gott om människor. Jag vill tro att det engagemang som justitieminister Gunnar Strömmer visar här i kväll är genuint, för det låter genuint. Jag vill tro att justitieminister Strömmer förmår expandera sin verktygslåda och förhindra att vi snart står här igen och debatterar ännu fler vräkta barn. Jag hoppas att jag inte kommer att bli besviken, och jag hoppas verkligen att jag slipper få rätt, för jag menar att barn i välfärdslandet Sverige 2023 förtjänar något otroligt mycket bättre än det här.