Fru talman! Även här vill jag för formens skull säga att den specifikt svenska regeringens ståndpunkt i dessa frågor inte var uppe i någon annan del än att vårt ord var med i det samlade laget.

Jag beskrev ganska väl vad Europeiska unionen har enats om på detta toppmöte. Det var inget nytt. Enigheten är viktig. Sverige står helt och fullt bakom den enigheten. Men det finns, som jag sa, också betydande nyansskillnader. Det var inget mer än det jag har sagt.

En av nyansskillnaderna gäller naturligtvis var man lägger tonvikten. En del säger så här: Hamas bestialiska angrepp var visserligen just bestialiskt, men nu ska allt ljus riktas mot vad Israel gör.

Där skulle inte jag lägga betoningen. Jag skulle lägga betoningen på att Israel har rätt att försvara sig mot precis den sortens utrotningsförsök som terroristorganisationen gör, med stöd av en del hjälpande händer som visar upp förfärliga plakat som i princip antyder att judar ska bort från hela den delen av världen.

Man måste ha klart för sig grunderna i detta.

Sedan landar jag ändå i slutsatsen: Ingen kan än så länge döma det samlade resultatet här. Det är alldeles uppenbart att Hamas ville ha en våldsam attack tillbaka. Det är alldeles uppenbart att de använder civila som sköldar. Det är alldeles uppenbart att det är svårt att operera i en sådan terräng. Men lika uppenbart är att Israel har en skyldighet att följa internationell rätt och att ge ett humanitärt tillträde. Där står EU, och där står den svenska regeringen. Det är varken mer eller mindre än så.