Fru talman! Jag vill börja med att beklaga att två var för sig så viktiga interpellationer klumpas ihop på det vis som sker här i afton, men jag tänker att vi får laga efter läge.

Läget är, som Ida Ekeroth Clausson så förtjänstfullt lyft fram, att 345 barn har berörts av vräkningar under första halvan av 2023. Jag ska absolut inte frossa i elände, men jag tror att vi alla kan föreställa oss hur uppslitande och otroligt omvälvande det är att bli vräkt som barn. Bilden av samhället, av utsatthet och av skuldsättning formas tidigt i livet. Och det ankommer ett ansvar på oss som har någon form av makt och mandat att förhindra vräkningar av barn.

Jag vill ändå säga det igen: vräkningar av barn. Det skär i hjärtat att barn vräks i Sverige.

Statsrådet nämner förtjänstfullt en del åtgärder för att mota Olle i grind och se till att färre barn vräks. Men vi är i ett läge där antalet vräkningar av barn har gått upp med 28 procent. Nog borde vi kunna vara överens om att det krävs mer för att förhindra att barn berörs av vräkningar.

Fru talman! Vi befinner oss i ett läge där Sverige snabbt, under statsrådets skift, blir fattigare och farligare. Om inte mer görs för att förhindra vräkningar av barn kommer vi garanterat att stå här igen, ganska snart efter årsskiftet, med ännu värre siffror över antalet barn som berörs av vräkningar.

Jag hoppas innerligt att justitieminister Strömmer ska visa några fler verktyg i sin verktygslåda, inte för min eller Ida Ekeroth Claussons skull utan för att färre barn ska förlora sina hem under ovärdiga former.