Fru talman! Jag skulle vilja använda mitt andra anförande till att prata om den fruktansvärda humanitära situation som råder i Israel och på Gazaremsan. Jag vill börja med att understryka att varje släckt liv alltid är en tragedi. Det finns ingen konfliktlinje om detta i svensk politik, utan det är något som alla är eniga om över partigränserna.

Vi måste verka för att den humanitära situationen ska förbättras och inte vara så horribel som den tyvärr är. Jag vill ta lite tid i anspråk för att understryka vad jag sa i mitt första anförande, nämligen att man måste lägga den moraliska skulden och annan typ av skuld där den hör hemma. Vi vet att Hamas har tillgång till bränsle som skulle kunna användas för att sjukhus ska få el eller för att rena vatten. Vi vet att Hamas har grävt upp vattenledningar, och vi vet att Hamas har bombat kraftstationer som producerar el och energi till Gazaremsan. Vi vet att Hamas snor förnödenheter som annars hade hållit vanliga palestinier vid liv. De måste verkligen fördömas för detta.

Det finns inte några militärbaser att bomba på Gazaremsan. När Israel gör motstånd, försvarar sig och sitt folk, tvingas man bomba strukturer där det finns civila. Men det är Hamas som placerar civila som mänskliga sköldar, och det är Hamas som skjuter raketer från skolgårdar - och detta måste fördömas.

Jag tycker också att det är värt att understryka att Sverige måste stå till förfogande om Israel begär hjälp i form av humanitärt stöd för till exempel de många personer som tvingats flytta. Det är också en mycket stor humanitär katastrof som pågår just nu.