Fru talman! Jag får en känsla av att vi är väldigt överens här i kammaren, och det är jag glad för. Jag tycker ändå att det är viktigt att den här frågan uppmärksammas.

Jag tycker att Sverige historiskt sett har varit väldigt naivt. Vi har på något sätt velat vara så goda som möjligt och har då välkomnat väldigt många till vårt land utan att ta fullt ansvar för att de också ska komma in i samhället på riktigt. Den typen av invandring håller inte i längden, och den här utvecklingen har under alldeles för lång tid tillåtits fortgå i Sverige. Det vänder regeringen på nu.

För dem som tittar på debatten tänker jag nu redogöra lite för vad det är vi tänker oss. Vi har alltså ännu inte presenterat några direktiv till utredningen, men de kommer inom kort. Det handlar om att utreda möjligheten att utvisa utländska medborgare på grund av bristande vandel. Det är egentligen inget nytt i svensk rätt, utan den möjligheten fanns fram till 2005. Med bristande vandel avses förhållanden som exempelvis bristande regelefterlevnad; association med kriminell organisation, nätverk eller klan; missbruk; deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande, svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet. Det är lite gammal svenska, men så har man uttryckt det tidigare. Vi vill utreda möjligheten att återinföra detta.

Avslutningsvis vill jag betona att förslaget ska leva upp till alla krav som ställs på rättssäkerhet, grundläggande rättssäkerhetsprinciper och skydd för grundläggande fri- och rättigheter. Noggranna avvägningar ska naturligtvis göras i förhållande till vad som stadgas i den svenska grundlagen, Europakonventionen och EU-rätten. Folkrättsliga åtaganden ska såklart följas.

Avslutningsvis vill jag också uttrycka en frustration över att vi har låtit utvecklingen gå så långt som den har gjort. Jag är väldigt otålig, precis som jag upplever att interpellanterna också är, men jag känner mig trygg i att vi har en solid majoritet för att faktiskt genomföra de förändringar som Sverige behöver och vända utvecklingen. Jag önskar att Socialdemokraterna, som satt i regering i åtta år innan oss, hade mäktat med att göra mer. Men det är ju alldeles uppenbart att man i sitt samarbete valde att låta andra röster höras högre. Därför är vi där vi är, och därför måste regeringen ta till ganska drastiska åtgärder.