Fru talman! Jag tror att jag ändå säger: Tack, statsrådet, för svaret!

Vi berörde en bredd av olika saker i inläggen. Det brukar bli så i interpellationsdebatter med arbetsmarknadsministern. Vi delar ut medaljer. Vi talar om sagofigurer. Vi talar om både det ena och det andra i olika debatter.

Jag tycker mig känna igen virvlandet åt alla möjliga håll. När jag sitter där hemma på bryggan ser jag min fågelskrämma däröver flyga åt alla möjliga håll i vinden, samtidigt som fåglarna sitter därunder. Den gör inte sitt jobb. Det tycker jag inte heller att statsrådet gör.

Det här är mitt sista inlägg i debatten. Jag tänkte inte gå in på så mycket mer. Detta är oerhört viktigt. Jag hoppas att statsrådet ändå har rätt i att vi ska fortsätta med att fler får lönebidrag och fler får SIUS-hjälpen. Det är viktiga verksamheter.

Det finns såklart fler saker inom anslaget. Vi har hjälpmedel och också lite andra stöd som är viktiga för att personer med funktionsnedsättning ska komma i arbete.

För mig blir detta sista debatten med arbetsmarknadsministern i de här frågorna. På måndag tar jag på mig mina arbetskläder på bruket. Måndag morgon klockan 05.00 ska jag vara en av dem som går tillbaka till arbetet. Jag hoppas att arbetsmarknadsministern fortsätter att driva de här frågorna och att mina kollegor driver de här frågorna. Det är viktiga frågor.

Personer med funktionsnedsättning förtjänar möjligheter att komma i arbete. De förtjänar att vara en del av samhällsbygget. Jag vill tacka statsrådet.

(Applåder)