Herr talman! Regeringens förslag till förändringar i kommunallagen är i mångt och mycket vällovliga och ger både kommuner och regioner tydligare regler. Samtidigt innebär ett genomförande av förslagen förbättringar vad avser medborgarnas insyn och möjligheter till deltagande och förståelse.

Men vi vore inte ett parti i opposition om vi inte också hade ett antal synpunkter och förslag till ytterligare förbättringar. Låt mig därför, herr talman, i korthet beröra några av de punkter som nämnts av mina kollegor i övriga oppositionspartier.

Många kommuners och regioners ekonomier är ansträngda. Det har vi hört inte minst genom de reaktioner som kommit på regeringens budgetproposition. I den utredning som föregått den proposition vi nu diskuterar finns ett förslag om en sorts inkomstgaranti för kommuner och regioner. Det är en angelägen reform som hade varit bra att ha med i propositionen. Den finns alltså inte med där, utan den utreds i Regeringskansliet, enligt uppgift.

I min kommun, Kungsbacka, strax söder om Göteborg men i Hallands län, har gymnasieskolan inte längre vikarier när lärare och mentorer är frånvarande. Det har de inte råd med, säger min dotter när jag frågar om ständigt inställda lektioner.

Jag ber att få återkomma till Kungsbacka om en liten stund.

Herr talman! I utredningen finns också ett förslag om ett tioårigt program för god ekonomisk hushållning. Dessutom finns det förslag om tidigarelagda delårsredovisningar, inte minst för att man i bättre tid ska kunna vidta åtgärder om prognoserna inte stämmer med budgeten. Det finns också förslag om en statlig myndighet för stöd och vägledning till kommuner vad gäller tillämpning av regler och uppföljning.

Dessa förslag finns alltså inte i propositionen, framför allt av det skälet att de skulle kunna innebära en förhållandevis långtgående detaljstyrning av kommunernas administration.

Till skillnad från regeringen tycker vi i Miljöpartiet att förslagen om ett tioårigt program för god ekonomisk hushållning och om tidigarelagda delårsrapporter för att ge större möjligheter till åtgärder är väl motiverade och bör genomföras.

Jag ska kort återvända till den halländska kommun jag nämnde tidigare. Under en följd av år har det redovisats avsevärt högre resultat än budgeterat. Kungsbacka är, som ni vet, en ganska rik kommun. Det som i budgeten ser rimligt ut överträffas med råge i delårs- och årsbokslut. Det är, herr talman, som jag ser det en dålig ordning och ett undermåligt sätt att budgetera på. Det kan förstås också argumenteras för att de pengar som redovisas som överskott egentligen borde användas för barnen, för hyresgäster och brukare i boenden, för skolorna eller till och med för vikarier.

Det är för övrigt ett stort antal kommunrevisioner som träffas för sin årliga konferens i dag, i just Kungsbacka. Det är min förhoppning att den uppmärksamhet som konferensen kan skapa leder till att revisionernas arbete och rapporter används på ett bättre sätt än i dag och inte, som de alltför ofta görs, läggs till handlingarna.

Slutligen diskuteras i utredningen det så kallade balanskravet, det vill säga kravet på balans eller i praktiken överskott i kommunala budgetar. Driftskostnader ska naturligtvis inte betalas med lånade pengar.

Regeringen har därvid i propositionen valt att inte föreslå några ändringar utöver den så kallade resultatreserven.

Från vår sida delar vid den uppfattning som framförs av Vänsterpartiet, nämligen att ett balanskrav som ska gälla för ett enskilt år riskerar att leda till oönskade effekter, till exempel att kommuner bidrar till konjunktursvängningar genom besparingar i sämre tider. Vi menar att förutsättningarna för planering i regioner och kommuner skulle förbättras om balanskravet fick gälla över en följd av år. Ett sådant förslag borde utredas.

Med detta sagt, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 2.