Fru talman! Det är bra att både titta lite grann på vad som har hänt under det här året och också blicka lite framåt.

Vi har, precis som Tobias Andersson har understrukit här, valt att bana väg för ny kärnkraft genom att se över de regler som hindrar utbyggnaden. Det handlar om att det har funnits en begränsning i Sverige för vilka platser man får bygga kärnkraft på och för hur många reaktorer, begränsat till tio reaktorer.

Vi talar ofta om de fyra kärnkraftsreaktorerna som har försvunnit ur det svenska energisystemet. Men därtill har vi Ringhals 5 och Ringhals 6 där hela projekteringen stannade av. Den hade fortlöpt i nio år till om det inte hade varit för det politiska klimat som rådde då.

Framför allt försöker vi nu sätta en ordning av att alla goda krafter behövs. Sverige är i dag världsledande i grön omställning. Vi är världsledande i grön omställning som inte innebär att vi ska tillbaka till medeltiden eller att folk ska lägga sig ned och dö, sluta konsumera, sluta kunna resa till andra delar av världen och sluta kunna bana väg för nya företag, ekonomisk tillväxt och fler arbetstillfällen.

Vi är världsledande i grön omställning som svarar på det som ibland på engelska kallas för the million dollar question. Går det att kombinera grön omställning med ekonomisk tillväxt, stark välfärd och sjysta jobb? Det svenska svaret är ja. Anledningen till att vi har kunnat svara ja på detta är att vi har haft förhållandevis billig och leveranssäker el, och vi har haft mycket av den.

Det bygger på att man har visat lite kärlek, omtanke och förståelse för hur elsystemet fungerar. Jag ska dra det igen, med en dåres envishet. Det handlar om att man trycker på en massa intermittent kraftproduktion. Det är väderberoende kraftproduktion som sol och vind. Den kommer och går beroende på vädret. Än så länge har vi inte lyckats hitta en fantastisk lösning där man kan spara all den el som produceras när det blåser jättemycket eller när det skiner jättemycket. Det kanske kommer, liksom små ekosystem för att kunna hantera det. Men det finns inte i stor skala för att kunna hantera ett land som Sverige.

Elnätet måste vara gjort för att kunna vara som en autobahn när det blåser jättemycket och skiner jättemycket. Då måste man kunna brassa på hur mycket el som helst i systemet. Annars kan man inte ta vara på det. Men däremellan när det inte finns där är det precis som Tobias Andersson understryker. Då ska vattenkraften eller kärnkraften balansera upp det när det plötsligt slutar att lysa eller slutar att blåsa. Det är vad som har gjort det hela så komplicerat.

Vad har vi då fattat för beslut här? Svenska kraftnät och Energimyndigheten har fått i uppdrag att öka på takten och intensifiera och stärka försörjningstryggheten i energisektorn. Det är precis för att komma åt att systemet är så labilt och kommer och går lite som det vill.

Vi har också beslutat om en tillförlitlighetsnorm. Det låter väldigt korrekt och är otroligt bra och viktigt. Den beskriver hur många timmar per år det är samhällsekonomiskt motiverat att landets produktion och möjlig import inte tillgodoser hela den förväntade efterfrågan på el. Vi måste alltså skaffa oss koll på vad det är som gör att systemet är mycket mer labilt nu trots att vi de senaste tio åren har tryckt in 10 000 megawatt - vilket motsvarar sju kärnkraftsreaktorer - i ny kraftproduktion. Det beror på att kärnkraften har försvunnit.

Hur säkerställer vi då att vi kompenserar för detta? Det här, fru talman, är några beslut som redan har fattats i år.