Fru talman! Tack, statsrådet, för svaren! Jag tycker att tonen i mycket låter optimistisk. Det kanske inte riktigt gäller för det underlag som finns här i riksdagen; vi har hört några inspel från dem. Men det uppskattas icke desto mindre om regeringen har en annan ingång och lyssnar noga även till oss och till de befogade ambitioner vi, liksom näringslivet i stort, har att få fram åtminstone 60 terawattimmar ny el till 2030.

En stor del av lösningen ligger förstås i vindkraften. Sverigedemokraterna påminner ofta om att de inte vill se mer vindkraft i Sverige, och man kan känna att det är detta också regeringen tycker. Man försämrar förutsättningarna för att ansluta den havsbaserade vindkraften till elnäten på land, där vi ju till sist behöver elen.

Regeringspartierna valde både före och efter valet att rösta nej till en reformerad tillståndsprocess som skulle kunna ge rättssäkerhet för vindkraftsprojekten och de företag som står bakom dem. Därför ser vi nu hur färdiga parker väldigt sent i processen får ett nej fast man tidigare har fått flera ja. I ett av fallen är verken till och med beställda och tillverkade, men de får alltså inte sättas upp - i varje fall inte i Sverige. Detta hade undvikits om S-regeringens förslag hade gått igenom före valet och om riksdagen och partierna här hade röstat igenom förslaget när vi lade fram det i våras.

Men jag tar fasta på att det verkar som att incitamentsutredningen inte är lagd på is utan att vi kan hoppas på att både den reformerade process som vi har föreslagit och incitamentsutredningen kanske kan genomföras. Det skulle i så fall vara väldigt bra.

Det finns också en del andra tillstånds- och regelfrågor som man kan undra om regeringen verkligen tar på allvar. Att bygga ut elnäten är centralt - det har sagts här tidigare. Trots att det finns färdigutredda och remitterade förslag ser vi inte till dem från regeringen. De finns inte på propositionsförteckningen, och ingen talar om när de skulle kunna komma. De borde komma snabbt.

Jag ska ge ett par exempel på vad det egentligen handlar om. Ett exempel är att det borde ges undantag för högspänningsledningar från det generella biotopskyddet eller strandskyddet i miljöbalken. Man får nästan alltid dispens för detta i dag, men det tar lång tid att utreda. Därför borde lagen i stället helt enkelt ändras.

Ett annat exempel är att vi vill att luftledningar ska vara utgångspunkten för ledningar med höga spänningsnivåer. Det blir i praktiken nästan alltid så till slut, men tid och pengar läggs på att utreda och processa de här frågorna. Ett exempel är ärendet med Vattenfall och SSAB i Oxelösund, som har tagit många år. Det är en viktig fråga.

Dessa lagändringar finns alltså att lägga fram för riksdagen; de är färdiga. Vi kommer att rösta för dem. Det kommer att finnas en enorm majoritet för dessa förslag, om regeringen bara lägger fram dem.

Ett av de viktigaste förslagen är det som handlar om att göra ändringstillstånd till huvudregel. Detta kan korta en väldig massa olika tillståndsprocesser. Här har regeringen en fantastisk möjlighet. Det är nästan lite lyxigt att ha ett sådant förslag färdigutrett, liggande på sitt bord. Men då väljer regeringen att utreda detta igen så att det kommer att ta ytterligare något eller några år innan det här viktiga förslaget kan genomföras.

Frågan till statsrådet är varför dessa förslag inte läggs fram och varför ni väljer att utreda ett av dem igen, när det finns ett beredningsunderlag för en hett efterlängtad förbättring och förenkling av något så viktigt som tillståndsprocesser.