Fru talman! Jag ska försöka bena i några frågor.

Jag börjar i den här änden: Jag uppfattar att det finns samsyn om att vi måste ha mycket mer kraftproduktion framöver. Jag uppfattar att det finns samsyn om frustrationen över att det går för långsamt.

Vad gör då vi? Man kan väl sammanfatta det som att vi går och pratar samtidigt. Det vill säga: Nej, det är inte så att vi bara tillsätter nya utredningar. Delar av Miljöprövningsutredningens och Klimaträttsutredningens förslag är redan på rull - några kom i regleringsbrev till myndigheterna, och några har börjat pytsas ut i separata beslut. Men vi tyckte faktiskt inte att det täckte allting. Det fanns vita fläckar där det fanns risk att det ändå skulle gå alldeles för långsamt. Därför har vi kompletterat med ytterligare utredningar, bland annat om hur vi kan öka den lokala viljan att välkomna landbaserad vindkraft.

Det är svaret på ett kluster av frågor, kan man väl säga.

Ett annat handlar om att lyssna på näringslivet. Jag har inte mött en enda företagare som har sagt att det är precis så här en överenskommelse om långsiktiga spelregler ska se ut. De struntar i om vi sätter in det i något fint dokument någonstans. Vi behöver bara skapa ett sunt och bra samtalsklimat där vi börjar leverera och börjar göra saker.

Delar av detta har vi redan gjort. Den nu sittande regeringen har ju en majoritet bakom sig i denna kammare, så vi kan tuta och köra. Men jag tror ju att det är bra om det kan vara ett så brett och stabilt stöd som möjligt för de långa linjerna.

Därför försöker vi nu, och jag vill understryka det, med en annan typ av energipoliska samtal som inte är de klassiska, segdragna, ibland ganska mediedramaturgiska förhandlingarna utan samtal där vi verkligen ser och lyssnar på varandra och där vi - på ett sätt som är ganska oortodoxt för en regering - väldigt tidigt försöker släppa in synpunkter i texter i det som ska bli propositionsunderlag. Vanligtvis skriver regeringen ett förslag; det är motioner i riksdagen och propositioner från regeringen. Regeringen kommer med en proposition, och sedan kan man ha synpunkter på den. Här försöker vi få synpunkterna innan dess och hellre göra en tajtare produkt med färre men tydliga mål som ska hålla över tid och som inte blir så politiskt färgade. Sedan kommer det att finnas många olika bra och mindre bra idéer från oss alla, tror jag. Där har vi en väldigt bra och nära dialog, och jag ser fram emot att regeringen i olika kapaciteter kommer att fortsätta träffa alla riksdagens partier vart och ett enskilt för att verkligen kunna djuploda i en del av de här frågorna.

Det för mig till 2030. Det finns inget jag önskar mer än att kunna säga ett mål inte 2045 utan 2030 som är realistiskt. Jag tycker fortfarande att Socialdemokraterna är svaret skyldiga på frågan hur det ska gå till, men jag är välvilligt inställd till ett mål om 60 terawattimmar till 2030. Jag har själv inte lyckats få grepp om det. Blir det bara ett mål som vi säger men där vi har svårt att liksom trovärdiggöra planen för att nå dit? En del aktörer jag möter pekar på att det behövs 70 terawattimmar; andra säger 55. Man kan också tänka sig att man sätter ett spann. Men jag har höga förhoppningar på att vi i de fortsatta samtalen skulle kunna konkretisera det ytterligare. Jag utesluter inte det; tvärtom är det där det verkligen skriker nu. Det är därför vi har haft många investeringar som har aviserats men där det finns tveksamhet om framtiden eftersom man inte riktigt vet vad som händer nu. Det skulle jag gärna djuploda i.

Sedan ser jag fram emot att prata lite mer om mina egna förslag här. Jag återkommer strax.