Fru talman! Jag tänkte berätta lite grann vad det innebär att vara skyddsombud, att stå upp, driva och säga ifrån. Det kräver väldigt mycket i dag att vara skyddsombud ute på våra arbetsplatser.

Själv kommer jag ifrån stålindustrin, och det är sällan en arbetsplatsolycka har en lindrig utgång. Många gånger är det ganska allvarliga konsekvenser av en arbetsplatsolycka. Om man nu inte har en trygg anställning eller ett fackförbund i ryggen som står sig starkt - eller även om man har det - kräver det väldigt mycket att vara den personen som står där och säger att vi inte kan fortsätta produktionen på det här viset eller att vi måste göra om det, att vi måste stanna upp eller att vi måste göra det på ett annat vis, när det leder till produktionsbortfall, extra arbete och ställer till det på många andra sätt, både för kollegor och kanske för företaget i slutändan. Det kräver väldigt mycket. Då behöver vi starka, väl påklädda skyddsombud som vet exakt vad de gör och som har just den kraften i ryggen att göra det som krävs i den stunden.

Det är långt ifrån alla arbetsgivare runt om i vårt land som tycker att arbetsmiljön och säkerheten är det viktigaste just i den heta stunden mitt uppe i produktionen och som tycker att de självklart ska göra det som skyddsombudet nu säger. De är många gånger ivriga och har andra prioriteringar för ögonen och undrar om det där verkligen är nödvändigt och om man inte kan gena lite. När det är arbetsgivaren som säger det, den arbetsgivare som jag är anställd av - då är det inte lätt.

Det är absolut viktigt att vi har många skyddsombud. Men vi behöver också se till att vi har starka skyddsombud, som vet vad de håller på med, som har gått utbildningar, som har erfarenheten och som har gjort saker upprepade gånger. Detta behöver vi också ha med oss. Det tar också tid, och det krävs mycket av både arbetsgivare och fackliga organisationer att rusta och klä de skyddsombuden.

Men här har regeringen har gett detta uppdrag till en myndighet utan att vända sig arbetsmarknadens parter. Jag tycker att det är att undervärdera parterna och kortsluta vår partsmodell. Varför ger man inte uppdraget till parterna eller för samtalet med dem? Jag kan inte tolka det som att man har fört samtalet med parterna när man efter att ha lagt detta uppdrag genast får ett brev.

Min fråga är därför: Har parterna efterfrågat av regeringen eller statsrådet att uppdraget ska ges till en myndighet? Är det efterfrågat? Jag tycker kanske att statsrådet ska ta tillfället i akt att vara tydlig inför oss här i kammaren och ge löftet att vi inte behöver vara oroliga, att ingen fackförening, inget skyddsombud behöver vara orolig för att det ska läggas några lagförslag och lagändringar på bordet under den här mandatperioden. Då skulle kanske oron stillas.