Fru talman! Statsrådet säger här i kammaren att uppdraget till Arbetsmiljöverket inte innebär någon förändring av arbetstagarorganisationernas rätt att utse skyddsombud. Men varför blir ändå den samlade fackföreningsrörelsen orolig - så orolig att den skriver ett öppet brev till ministern?

Uppenbarligen tolkar facken uppdraget som ett första steg mot att skilja skyddsombuden från facken. Varför gör man då en sådan tolkning? Liberalerna lade så sent som våren 2022 fram sitt förslag om hur man - som man kallade det - vill modernisera skyddsombudsregleringen. Så här skriver man i sin partimotion: "Huvudregeln för de lokala skyddsombuden bör inte längre vara att de ska tillsättas av de lokala arbetstagarorganisationerna utan som regel av arbetstagarna." Även Sverigedemokraterna som är en del av regeringsunderlaget har varit tydliga med att de vill ha samma lagändring som Liberalerna.

Ministern svarar inte på den ställda frågan. Kommer ministern att verka för att skyddsombuden inte ska utses av facket på arbetsplatsen? Eller har Liberalerna ändrat uppfattning i frågan? Det skulle i så fall vara ett välkommet besked. Jag tänkte fråga om statsrådet kan stilla den samlade fackföreningsrörelsens oro genom att lämna ett sådant besked i dag.

Det är ju ganska ovanligt att hela den samlade fackföreningsrörelsen, från akademiker till arbetare, så tydligt reagerar och tillsammans skriver ett öppet brev till ett statsråd. Då kan man fråga sig varför detta är en så pass viktig fråga. Det förstår man om man läser brevet som skickades till Paulina Brandberg. Där beskriver facken vilket stöd de ger skyddsombuden. Betydelsen av det stödet är en förutsättning för att du som skyddsombud ska kunna vara tuff när det krävs och ställa krav på arbetsgivaren, för du vet att om det blir konflikt eller om du blir hindrad i ditt uppdrag kommer facket att backa upp dig.

Facken ger skyddsombuden trygghet inom utbildning, rådgivning och stöd vid tvister med arbetsgivare. Men om ett skyddsombud som inte har en facklig organisation i ryggen hindras i sitt uppdrag, då händer ingenting - eller det skulle ju kunna hända någonting om skyddsombudet själv har resurser och modet att dra sin egen arbetsgivare inför tingsrätt.

Ett oorganiserat skyddsombud har mycket sämre förutsättningar att göra ett bra jobb, oavsett hur kunnig hon är, och måste helt lita på arbetsgivarens goda vilja att prioritera skyddsåtgärder framför kanske en lite högre vinst. Arbetsmiljön på våra arbetsplatser blir sämre om skyddsombuden inte vågar ställa krav eller stoppa arbetet när det finns risk för liv och hälsa. Det spelar ingen roll hur många skyddsombud vi har om de inte har kraft att företräda sina arbetskamrater och om de lämnas ensamma när de hamnar i konflikt med arbetsgivaren.