Herr talman! Jag tackar statsrådet för ett kort och koncist svar, och jag tänker att det nu finns utrymme för statsrådet att utveckla regeringens position lite mer. Vi har hört statsrådet tala om att biståndet ska gå till sådant som gör nytta på riktigt och att det ska vara mer flexibelt än tidigare, och nu finns ett sådant utrymme.

För dem som följer debatten kan det vara bra att veta att situationen i Guatemala har förändrats radikalt under senare tid. Sverige har under lång tid haft ett starkt engagemang där. Biståndsinsatser har gjorts, och civilsamhället har varit närvarande. Vi har haft en aktiv och stark närvaro från vår ambassad, som har hjälpt människor som har trakasserats och inte fått sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Det har rått fruktansvärda förhållanden, och många människor har tvingats i exil. Svensk insats har handlat om att stärka rättsväsendet och bedriva juridiska processer samt att ständigt föra upp MR-frågor på dagordningen.

Efter en lång valrörelse har Guatemala fått en demokratiskt vald president - en socialdemokrat skulle man väl närmast kunna kalla honom - som med starkt stöd från befolkningen i hela landet ska kunna ta makten i Guatemala. Under valkampanjen motarbetades han och hans parti, och man försökte förhindra deras möjlighet att agera under valrörelsen. Även efter valet har regeringen och en del myndigheter gjort allt de kan för att förhindra makttillträdet. Den högsta valdomstolen försöker ogiltigförklara Arévalos parti. Man har med polisiärt stöd beslagtagit valurnor för att skapa osäkerhet kring valresultatet.

Detta har väckt mycket reaktioner i Guatemala, där tusentals och åter tusentals människor är ute och demonstrerar, men också internationellt. EU:s utrikeschef Borrell har gjort skarpa uttalanden, och USA har riktat hård kritik mot detta och avser att utöka sanktionerna mot vissa makthavare i Guatemala för att de inte följer principerna. I detta läge kan man förvänta sig att Sverige ska agera.

Bakgrunden till min interpellation är att statsrådet har sagt att regeringens tydliga avsikt är att minska biståndet till Guatemala och fasa ut de insatser som görs eftersom den svenska regeringen bedömer att det i dag finns små möjligheter för det svenska biståndet att påverka utvecklingen. Faktum är dock att det svenska biståndet verkligen har bidragit till en bra demokratisk utveckling. Min poäng är att när vi nu har lyckats skapa institutionsbyggande, stöd till civilsamhället och tilltro till demokrati är det mindre lämpligt att dra sig tillbaka.

I sitt interpellationssvar hänvisar statsrådet till att det finns lite andra pengar man kan använda sig av. Men det råder ingen tvekan om att det är en dramatisk besparing på biståndsinsatserna till bland annat Guatemala och övriga Latinamerika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utan att ta en diskussion om tidigare besparingar frågar jag: Är regeringen beredd att använda den flexibilitet som Johan Forssell tycker är så viktig i biståndspolitik och stärka de svenska insatserna i Guatemala?