Herr talman! Jag blir inte riktigt klok på Olle Thorells kritik. I ena sekunden går allting för fort - saker stressas fram, och vi lyssnar inte - och i andra sekunden beklagar sig Olle Thorell över att vi inte har presenterat några resultat och att det inte finns någonting på bordet. Jag vet inte riktigt; det är inte helt lätt att få ihop dessa två punkter, alltså att det går både för fort och för långsamt.
Man kan väl ändå säga att vi har kommit rätt långt på ett år, tycker jag. I jämförelse med tidigare regeringar har vi kommit betydligt längre, till exempel vad gäller policyramverket. Jag ser fram emot att få presentera detta snart, och jag är övertygad om att Olle Thorell kommer att fortsätta ha många synpunkter och inspel - precis som han har haft på vår reformagenda under hela det senaste året. Jag ser fram emot att få ta del av dem. Sedan ska vi omsätta reformagendan i olika regleringsbrev, budgetpropositioner och så vidare, så arbetet kommer att pågå även fortsättningsvis.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När det gäller Pontus Andersson Garpvalls fråga om Palestina stämmer det att vi har beslutat att göra en paus i utvecklingssamarbetet med Palestina. Det humanitära berörs inte av detta, utan pausen gäller utvecklingsdelen. Pausen görs mot bakgrund av att vi har en ny situation efter den 7 oktober i år, då den fruktansvärda terrorattacken mot Israel genomfördes. Det är viktigt att vi gör en genomlysning av biståndet och säkerställer att det inte går till aktörer som inte har en glasklar syn i dessa helt avgörande frågor. Vi kan aldrig acceptera terrorism som politisk metod.
Även detta är kopplat till reformagendan, det vill säga att vi ska ha en nolltolerans mot den typen av saker för att säkerställa att svenskt bistånd alltid används effektivt. Detta beskrivs ofta som att det handlar om svenska skattebetalare, och det är ett viktigt perspektiv. Men jag skulle vilja lyfta fram ett annat perspektiv, herr talman: Ytterst är ju detta pengar som ska gå till människor i dessa länder och göra skillnad för dem. Det ligger i människors intresse i Palestina och Gaza att medlen inte går till aktörer som inte har en glasklar syn i dessa helt fundamentala frågor.
Mycket av diskussionen om villkorande av bistånd har hittills handlat mer om migration. Även det kommer att vara en del av reformagendan då det är en del av den överenskommelse vi har gjort. Det handlar om den fullt rimliga principen att alla länder i världen enligt folkrätten har en skyldighet att ta emot sina egna medborgare. Vi vill jobba med olika länder i världen för att försöka göra situationen bättre för dem, men då måste de också vara beredda att jobba med oss. Det är så samarbete ser ut, och det är en fullt rimlig princip.
Det har varit ett antal sådana diskussioner. Somalia nämndes här, och jag träffade faktiskt nyligen en somalisk minister på just detta tema och klargjorde vår hållning i den delen. Vi hoppas att det ska kunna leda till resultat framöver, för detta är ett stort och viktigt område. Vi tror att vi kan göra saker och ting mer effektivt än tidigare, inte bara när det gäller transparens utan även när det gäller det som nämnts, det vill säga att hitta synergier mellan bistånd och handel.
Jag kan konstatera att många länder ute i Europa, faktiskt av olika politiska färger, har valt att titta på precis dessa saker. Det gör de för att det finns en stor potential att inte minst mobilisera ytterligare resurser för att uppnå de globala hållbarhetsmålen.