Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det vi nu ser är den största omläggningen av svensk bistånds- och utvecklingspolitik på flera decennier. Förutom att ha skrotat enprocentsmålet, som varit en styråra för svenskt bistånd under 50 år, skrotar man också den feministiska bistånds- och utvecklingspolitiken och sjösätter en så kallad reformagenda som ingen har sett. Den bara finns, någon annanstans.

Det är det vi debatterar här: Man talar om en reformagenda, men ingen har riktigt sett den. Den finns inte i verkligheten, och den har inte förankrats. Det är klart att det har varit en massa möten, det har kallats till konsultationer och det har varit mingelträffar för civilsamhället, men det är ju inte ett seriöst sätt att förankra en så viktig del av utrikespolitiken som biståndspolitiken faktiskt är och en så stor del av statsbudgeten som det också handlar om - 56 miljarder kronor.

Jag ska förekomma statsrådet när det gäller enprocentsmålet. Han försöker låta påskina att det finns en bred enighet mellan moderater och socialdemokrater om att man ska överge enprocentsmålet. Låt mig därför rätta Forssell innan han säger detta: Vi har inte övergett enprocentsmålet. Vi har övergett den nivån i vår skuggbudget - ja. Men precis som när vi sanerade statsfinanserna på 90-talet och då övergav enprocentsnivån för att sedan återställa den steg för steg kommer vi att göra det även denna gång när vi förhoppningsvis vinner nästa val. Ju snabbare vi vinner valet, desto snabbare kommer vi att kunna återställa nivån.

Nu till ämnet för interpellationen. Jag förstår att en ny regering vill sätta sin prägel på biståndspolitiken. Jag förstår att en moderat biståndsminister vill se mer synergier mellan handel och bistånd. Det är inget konstigt med det. Det konstiga är hur man har gått till väga med det här.

Den process som har varit har präglats av brist på transparens och en ovilja att ha verklig dialog både med riksdagspartier och med civilsamhällets organisationer och andra aktörer. Vi har fått korta dragningar i form av Powerpointpresentationer, och vi har kallats till departementet och fått ytterligare Powerpointpresentationer dragna för oss. Men inga förslag har lagts fram. Inga remisser har skickats ut. Inga konkreta, färdigförhandlade förslag finns att ta ställning till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är inte ett seriöst sätt att hantera en så viktig del av politiken som biståndet är. Vi kräver åtminstone en skrivelse till riksdagen och en sedvanlig remissomgång så att vi har möjlighet att debattera frågan här i kammaren annat än i interpellationsdebatter.

Vi ombeds alltså ha åsikter om en reformagenda som ännu inte finns i verkligheten. Den har fastnat på samordningskansliet, där det pågår något slags armbrytning mellan M och SD å ena sidan och L och KD å andra sidan. Om regeringen, som statsrådet säger, skulle vilja ha långsiktighet och göra verkliga förändringar skulle man agera på ett annat sätt. Då skulle man ha en ordentlig process och ta in åsikter från remissinstanser, myndigheter, aktörer ute i världen, andra länder och de politiska partierna, lyssna till detta och sedan sjösätta en reformagenda efter att ha tagit hänsyn till det.

Varför är ni så hemliga, är min fråga till statsrådet. Vad är det som är så farligt med att göra en skrivelse till riksdagen? Varför inte skicka ut förslaget till en ny reformagenda på remiss?