Herr talman! Det stämmer att det krävs nästan 11 miljarder ytterligare medel i år för att nå upp till enprocentsmålet. Det hade Socialdemokraterna kunnat anslå i sin motion om man hade velat. Det hade gått alldeles utmärkt.

Men det gör man inte. I stället anslår man 1 miljard. Det krävs alltså 11 miljarder, men man anslår 1 miljard. Olle Thorell och andra socialdemokrater kan stå och säga hur många gånger som helst hur viktigt det är med enprocentsmålet, och det kan man ju tycka. Frågan jag ställer mig är dock hur viktigt man egentligen tycker att det är om man bara anslår 1 miljard när det krävs 11 miljarder. Man får lite intrycket, herr talman, att det mest är retorisk rök.

Men siffrorna i budgeten ljuger inte, för där tvingas man att prioritera. Då kan man inte längre låtsas att allting är viktigt och att man har hur mycket pengar som helst, utan då blir det mer på allvar.

Det här är svåra frågor. Vi har gjort en prioritering. Vi har prioriterat just det långsiktiga och kraftfulla stödet till Ukraina, vi har prioriterat att öka det humanitära stödet, vi ökar stödet till demokrati- och människorättsförsvar och vi kommer att öka stödet kopplat till grön omställning - saker som gör nytta på riktigt utanför Sveriges gränser.

Det är klart att om man har hur mycket medel som helst kan man göra väldigt mycket. Men så ser faktiskt inte världen ut vare sig för regeringen eller för Socialdemokraterna i deras skuggbudget.

Låt oss som sagt komma ihåg att 98 procent av Vetenskapsrådets medel är intakta. Dit kommer forskare inom detta fält precis som tidigare att kunna vända sig med sina ansökningar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.