Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret. Jag håller med om att det handlar om flera olika delar och en lång period med en nedåtgående spiral, och vi socialdemokrater kunde definitivt ha gjort mer under våra åtta år vid regeringsmakten, inte minst vad gäller att upprätthålla finansieringen till det brottsförebyggande arbetet, till utsatta områden och till de kommuner som fick ta ett stort ansvar under flyktingkrisen 2015-2016. Det är svårt att driva bra verksamhet när pengar försvinner efter något år.

Låt mig konkretisera lite vad jag menar med att finansieringen är den springande punkten. Propositionen om kommunernas lagstadgade ansvar för det brottsförebyggande arbetet, som också statsrådet tog upp, är en reform som vi är överens om. Den följde på den tidigare socialdemokratiska regeringens program för det brottsförebyggande arbetet.

Till denna reform kommer en finansiering på 20 kronor per invånare. Sveriges mediankommun är Leksand med 16 000 invånare, vilket innebär att hälften av Sveriges kommuner får en finansiering på mindre än 320 000 kronor, vilket motsvarar en halv kommunal tjänst. Lägg därtill att det i stora delar av Sverige finns 0,36 kommunpoliser per kommun. Eftersom det ofta är samordnaren och kommunpolisen som ska samordna arbetet är det svårt att få till en likvärdighet i hela landet.

Kommunernas breda uppdrag medför att de tillsammans med Polismyndigheten får anses utgöra kärnan i det lokala brottsförebyggande arbetet. Den centrala roll som kommunerna har gör att det är av stor vikt att det arbete de bedriver är effektivt och kunskapsbaserat. Det finns ett flertal andra viktiga aktörer. I propositionen räknas upp att kommunerna ska ha kontakt med Brottsförebyggande rådet, Jämställdhetsmyndigheten, Kriminalvården, länsstyrelserna, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Skatteverket, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Statens skolverk och Tullverket. Det är ingen liten uppgift vi lägger på kommunens samordnare, men finansieringen är liten.

Jag vet att det stora brottsförebyggande arbetet sker i kommunernas ordinarie verksamhet, det vill säga i förskola, skola, gymnasium, socialtjänst, fritidsverksamhet, bibliotek och föreningsliv. Men jag återkommer till att Sveriges välfärd står inför ett stålbad. Kommuner och regioner, som precis tagit sig igenom en svår pandemi, drabbas nu med full kraft av inflation och kostnadsökningar, och 21 av 21 regioner rapporterar att de kommer att gå med ekonomiskt underskott i år. Konsekvenserna av detta har vi sett förut: kraftiga nedskärningar i vård, skola, äldreomsorg och socialtjänst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror helt ärligt att vi socialdemokrater hade hanterat den ekonomiska krisen annorlunda, vilket vi visade under pandemin.

Jag har tidigare sagt att regeringen och SD bara ser halva problemet, att allt inte går att lösa med hårdare straff och att det inte behöver vara antingen eller utan måste vara både och. I sitt svar ser statsrådet hela bilden men finansierar inte hela bilden.

När jag var kommunalråd hade vi en tanke om att varje satsad krona på förebyggande arbete gav fyra tillbaka. Men då gäller det att ha den där första kronan. Man måste också ha en ekonomi som går ihop, och det har inte många kommuner nu.

Fru talman! Är regeringen beredd att släppa prestigen och tillsammans med oppositionen ta fram en långsiktig, blocköverskridande plan för att stoppa den hemska utvecklingen? Det handlar om en plan för hur vi slår mot den kriminella ekonomin, som finansierar mycket av brottsligheten, och en plan för både det repressiva och det förebyggande arbetet med finansiering av båda delar.