Fru talman! Jag tycker att den här debatten är väldigt slående. Det hade varit jättebra om vi varit överens om att studiestödet ska fortsätta att verka utjämnande, men nu är vi inte det. Utbildningsministern försöker påvisa att det inte kommer att spela någon större roll att målet ändras och att det här kommer att täckas av det breda rekryterande målet. Men ord har ju betydelse, framför allt när vi diskuterar i den här kammaren. Även mål har betydelse.

För oss socialdemokrater är det en självklarhet att utbildning ska vara tillgänglig för alla i vårt samhälle. Det har även utbildningsministern stått och sagt i talarstolen, och jag hoppas att han fortsätter med det. Utbildning är nämligen ett av de allra viktigaste redskapen för att få människor att växa och förverkliga sina drömmar. Men att utbildningsministern inte visar målen respekt, vilket jag tycker är fallet nu, är anmärkningsvärt.

Studiestödet behöver anpassas, vilket i dag görs, och det hoppas jag att vi kan fortsätta vara överens om i den här kammaren. Men det är också självklart att en extremt viktig del av målet för det svenska studiestödet - som vi båda är väldigt stolta över, om jag uppfattar Mats Persson rätt - är att det ska verka rekryterande men också måste vara utjämnande och bidra till social rättvisa. Det blir tydligare och tydligare att den prioriteringen inte ingår i regeringens och Sverigedemokraternas politik. Vi ser det på område efter område. I denna debatt ser vi det tydligt när det gäller studiestödssystemet.

Jag har fortfarande svårt att se vad det är som sticker i regeringens och Sverigedemokraternas ögon med den här meningen om att studiestödet ska utjämna skillnader mellan individer och grupper i befolkningen och bidra till ökad social rättvisa. Det kan utbildningsministern få svara på i sitt sista anförande.